Catarina Lindström: Kan kosta mer än det smakar

Ledare
PUBLICERAD:
Så har det då slutligen klubbats igenom: Degerfors kommun köper det så kallade Coophuset.

Priset är satt till 6,7 miljoner. Man ska försöka förhandla ner det, men jag har svårt att se att det finns någon stor prutmån.

Och det är ju inte köpeskillingen som blir den stora ekonomiska belastningen för Degerfors kommun; det är renoveringen.

Jag är absolut ingen byggherre, men bara att titta på fasaden med missfärgning, skraltiga balkonger och dåliga fönster gör ju att man inser att det är mycket som behöver göras. Och när man tittar på bilderna inifrån med fuktangrepp, avsaknad av golv och hängande tak är det inte svårt att föreställa sig att en prislapp på 23 miljoner har nämnts.

Och då syns ju inte i vilket skick exempelvis el, vatten och ventilation är…

Det är inte svårt att förstå de talare som ansåg att kommunen helt enkelt inte har råd att ta sig an denna fastighet. Att låna till likviditet samtidigt som man köper ett renoveringsobjekt är nog motsägelsefullt för många av oss.

Men det är inte heller svårt att förstå vänsterpartiets Peter Pedersen som pratade om rådighet. Om man köper fastigheten blir det slut på långbänken, kommunen kan själv bestämma vad som ska göras och vad fastigheten ska användas till.

Han uttryckte en förhoppning om en bred diskussion om vad Coophusets framtid.

Och det låter ju demokratiskt och bra, men är det så genomtänkt att köpa en fastighet i dåligt skick som man inte vet vad man ska göra med? Jag ställer mig tvivlande till det konceptet.

För kan det inte vara så att huset står för fäfot för att det faktiskt inte finns något man kan använda det till och få ekonomi i det hela?

Flera talare sa att det var tillräckligt bra om det gick jämt upp, om det inte kostar kommunen något. Frågan är hur det skulle gå till…

Jag kan absolut förstå känslan av att uppgivenhet inför att fastigheten bara står där och blir fulare för varje dag. Jag är helt med på att man vill visa handlingskraft och bryta dödläget. Men frågan är om inte detta kommer att kosta mer än det smakar.

Vänsterpartiets Gertowe Thörnros sa i ett inlägg att ”Alternativet är att det står kvar, som ett monument över politisk handlingsförlamning”.

Jag skulle säga att problemet är just att det står kvar. Oavsett hur mycket fasaden snyggas till och huset ställs i användbart skick så är det fortfarande en stor, fyrkantig låda som står på torget. En stor fyrkantig låda som kostat Degeforsarna många miljoner som kunde använts till annat.

Catarina Lindström