Jag är moderat, jag vill fortsätta att rösta på moderaterna. Jag tror på så mycket av vad partiet står för och är övertygad om att så mycket kan bli bättre med moderat politik. Men Ulf Kristersson gör det så svårt för mig.
Jag skrev redan innan han valdes till partiordförande efter Anna Kindberg Batra att jag inte begrep vad partiet trodde att de skulle vinna på det bytet.
Ibland är det tråkigt att konstatera att man har rätt.
För under de snart fem år som Ulf Kristersson på pappret lett det moderata samlingspartiet och gång på gång upprepat mantrat att han vill vara den vuxne i rummet så har han vid alltför många tillfällen misslyckats med just detta.
Han gör anspråk på att leda vårt land, men kan inte ens hålla linje mot ungtuppar som Hanif Bali och Benjamin Dousa i det egna partiet. Nu har han bara ”hakat på” Jimmy Åkessons misstroendeomröstning. I partiledardebatten var det Ebba Busch som kom med ett erbjudande till statsminister Magdalena Andersson , inte Kristersson som gör anspråk på att bli vår näste statsminister.
Ingenstans ser jag ett initiativ, ingenstans ser jag en linje i hans agerande.
När dammet börjar lägga sig efter förtroendeomröstningen mot justitieminister Morgan Johansson (S) och jag försöker förstå de olika partiledarnas agendor är ärligt talat den ende jag inte begriper mig på just Ulf Kristersson.
Vad har moderaterna att vinna på kaos? Tvärt om borde väl en så snabb och smidig Nato-process som möjligt ligga i partiets intresse? Partiet har ju kämpat för detta i årtionden och nu äntligen fått socialdemokraterna att se ljuset. Varför då detta spel när man hade kunnat rida vidare på Nato-vågen i stället för att hjälpa till att sätta käppar i hjulet i processen?
Hade inte det mest logiska varit att konstatera att ”Jodå, Morgan Johansson lämnar oändligt mycket att önska som justitieminister, men riksdagen tar snart semester och om tre månader är det val. Är det inte bättre att jobba stenhårt för att väljarna avsätter honom i september?”.
Strax innan Kristersson valdes till ordförande sa valberedningens ordförande att man ska leta efter en person som kan ”argumentera för vår politik”.
Jag tycker inte att de hittade rätt person. Inte ens nära.
Tyvärr.
Catarina Lindström