Susanne Sjöstedt: Lokaltidningen bär demokratin på sina axlar

Ledare
PUBLICERAD:
Det toppade de stora tidningarnas hemsidor i timmar tidigare i veckan. Dominerade nyhetsbevakningen en hel eftermiddag. Bilder, intervjuer med vittnen och polis.

Vad? En älgkalv som klampade runt på Södermalm i Stockholm under några timmar. Så pikant. Ett vilt djur mitt bland folk, nog måste väl det finnas ett allmänintresse? Eller så har varenda liten håla i landet besök av en älg, räv eller bäver inne i stan med jämna mellanrum utan att det inte blir stort medieuppbåd om det.

För något decennium sedan direktsände SVT fällningen av ett träd utanför de egna lokalerna på Östermalm i Stockholm. Man dominerade några år senare riksnyhetssändningarna i flera dagar när det snöade mycket i huvudstaden – och direktsände i flera dygn leveransen av en bro till Slussen.

Det händer om och om igen och är lika underhållande varje gång. Hur har ansvariga ens gjort nyhetsvärderingen? Hur kan någon tro att vad som händer på en bakgård i Stockholm intresserar folk utanför bakgården, utanför stadsdelen och till och med utanför länet?

”Lägg ut! Lägg ut!”

Ja, nu är ändå förklaringen i alla dessa fall enkel. Varannan verksam journalist i Sverige bor i Stockholms län. Var tredje bor i Stockholms stad – och komiskt många bor just på Söder. Mediekoncentrationen har lett till detta.

På Södermalm kan man inte kasta en tom kaffemugg utan att träffa en journalist, en av hundra södermalmsbor jobbar som journalist. Det är som om det skulle finnas ett par hundra journalister i Karlskoga. Som bor på typ samma gata, har ungarna i samma skola, tränar i samma gym – ja och förväntas fylla sin tidningssajt med nyheter och granskningar som känns relevanta för människor 1, 50 och 100 mil bort.

Bevakas landsbygdsfrågor från huvudstaden leder det tveklöst till en exotifiering av landbygden, en svårighet att spontant sätta sig in i vad de längre avstånden innebär, hur de lägre inkomsterna men också lägre fastighetspriserna samverkar. Dessutom skaver den bristande lokalkännedomen.

För den politiska bevakningen i Sverige innebär trots allt den journalistiska segregationen även en bisarr fokus i riksmedierna på frågor vars intresse bland allmänheten utanför Stockholm och andra storstadsområden fortfarande är väldigt begränsat.

En medieutredning för några år sedan berättade dyster statistik. Om hur 1300 journalistjobb försvann på svenska dagstidningar under bara fem år. Om hur var åttonde svensk kommun saknar kontinuerlig journalistisk bevakning och hur de lokalmedier som finns ofta koncentrerats till färre och större orter.

Det är klart att det påverkar vad som rapporteras och vad som hamnar i medieskugga.

Frågan är väl om ni fattar hur bra ni har det? Visst, en lokaltidning istället för två, men fortfarande initierad bevakning av allt viktigt i kommunmedborgarnas vardag. Förtroendevalda som vet från dag ett att någon alltid ser vad de gör och kommer att ställa dem till svars. Omfattande valbevakning

Lokaltidningen bär demokratin på sina axlar.

Susanne Sjöstedt