Anneli Lyckeborn: Sjung om studentens…

Familj
PUBLICERAD:
Lyckliga dar, ja det kan man verkligen säga nu när man sett alla glada fina studenter och grundenter som tagit sin examen.

Med nostalgi i sinnet minns jag min egen examen både i nian och gymnasiet. I nian var min klass eller åtminstone en del av klassen inte med på examen för vi var på resa i Spanien, närmare bestämt i Benidorm. Det var väldigt kontroversiellt på den tiden. Det hade föregåtts av mycket vånda och diskussioner bland både föräldrar och lärare. Vi hade sparat pengar genom att vi haft aktiviteter sen vi gick i årskurs sju. Men när vi väl beslutade oss för att åka blev det bara hälften som kunde följa med.

Men hur skulle vi klara oss i denna kända ort, för många av oss var det första gången vi reste utomlands. Vem skulle följa med och ”vakta” oss? Ingen ville ha med sina föräldrar.

Till slut blev det så att vi reste själva och togs emot av släktingar till en av våra klasskompisar som bodde i Benidorm, de skulle ”vakta” oss. Vi bodde på hotell och gjorde härliga utflykter, badade och solade. På kvällarna räknade vi in oss, så att alla var inne på hotellet när timmen blev sen, men sen visste man inte om någon smög ut på kvällarna ändå.

Det var tider det, allt gick bra, vi kom hem och fick våra betyg men någon grundent blev det inte på samma sätt som man firar idag.

Min student tog jag i mitten av sjuttiotalet. Då skulle man inte ha vit mössa inte åka flak, inte egentligen göra så mycket det var tabu. Men i min klass och min familj firade vi i alla fall, med mössa, mottagning och presenter. Bal förstås var det också, på stadens stadshotell. Examensklänningen och balklänningen hade jag sytt själv det fanns inga tankar på att man skulle få köpa en dyr klänning och håret satte man upp själv och naglar och make up likaså. Det blev inte så dyr tillställning. Denna gång blev det ingen utlandsresa det var inte så många som gjorde det då. Vi firade med champagnefrukost, utsläpp på skolgården till familjerna en liten tillställning hemma och balen samma kväll. Roligt hade vi i alla fall och tjoade och sjöng gjorde vi också.

Idag är det många som ojar sig över allt ståhej som är runt omkring student och examenar. En del har inte ens råd att vara med och låter sig säga att de inte vill. Kan man inte gå tillbaka lite till hur det var förr, måste det vara så stort och kosta så mycket. Låt alla få vara med även de som inte har så mycket pengar. Tänk på att detta är lycka för många.

Glad sommar.

Anneli Lyckeborn