Dyrt att snåla på socialsekreterare

Ledare
PUBLICERAD:
Ojojoj, säger man från Polismyndigheten om att man har tajt med folk trots nyanställningar, och trots att polisers villkor är i fokus.

Brott och straff är de politiska frågor som bränner ordentligt i debatten och ropen skalla, tämligen oberoende av parti – på pengar, fler poliser och hårdare straff.

Att hinta om att det kanske borde läggas mer energi i förebyggandet och deeskalieringen av ett kriminellt liv är att outa sig själv som en batiktant på soc – eller som en nutida Birgit Friggebo som ville sjunga allsång för att lugna ner upprörda känslor.

Det ska sättas hårt emot, är den allmänna uppfattningen. Ju tidigare, desto bättre. Inte jamsas med och stryka medhårs. Sen är nästan strunt samma om det är ineffektivt och kostnadskrävande, det är ändå straffet som är poängen.

Nu sitter förstås inte socialsekreterare i Karlskoga och huvudsakligen jobbar med kriminella. Men visst fyller socialtjänsten en brottsförebyggande funktion. Tillsammans med lärarna kanske de allra viktigaste.

För de jobbar med de allra mest utsatta medborgarna och det är inte raketforskning att förstå att ekonomisk och social utsatthet som ingen gör något åt blir en plantskola för framtida utslagning och kriminalitet.

Satsa pengar här – spara pengar i framtiden! Snåla med pengar här och det kommer att kosta mångfalt längre fram.

När det häromveckan rapporterades att polisen tvingas sänka begåvningskraven för att kvalificera sig för Polishögskolan, för att lyckas få in tillräckligt med sökande – blev reaktionerna starka. ”Bara de bästa borde få bli poliser!”, menade många och krävde tvärtom högre krav – och med dessa också högre polislöner. Hur skulle man annars kunna locka driven och kompetent personal?

Några såna folkliga upprop blir det aldrig för socialsekreterare som i nån mån gör praktiskt taget samma jobb i det dolda. Det verkar istället bli som i Karlskoga som i veckan avslöjades ha de allra lägsta lönerna för socialsekreterare i landet. Här får man istället för ökade resurser till personalen, hög arbetsbelastning och en uppmaning att ”effektivisera” verksamheten.

Att underfinansiera individ- och familjeomsorgen varje år verkar vara satt i system över hela landet. Gud förbjude att personalen skulle få gå in i ett nytt budgetår och känna att de inte stod längst ner i en gigantisk uppförsbacke.

Sex av tio kommuner har högre kostnader för individ- och familjeomsorgen än vad politikerna budgeterat för! Nu handlar ju det inte om att de bara råkat räkna fel utan för att de lite planlöst hoppas att man ska kunna trolla med knäna ute i verksamheterna.

Och tänk, är det några som kan trolla med knäna är det väl just erfarna socialsekreterare. Precis de man håller på att slita ut och skrämma bort.

Susanne Sjöstedt