Torbjörn S. Karlsson: Skruver, muttrer o bröllôp

Nöje/Kultur
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Njae, näe, den där överskrefta ble fôlle ingen fullträff.

För en överskreft den ska ju i alle fall antyde ôm va resten uttå skrivinga kommer å handle ôm.

Men hur som hällst mä dä, ja får fôlle försöke å trassle mej ur dä å in i dä som ja tänkte skrive ôm.

Å en uttå di sakera ä att i da’ när ja skriver dä här, onsda’n den 8 juni 2022, står dä klart att Sverige fått en ny ärkebiskôp. Inte för att intresse ä på tôpp men klart som kôrvspa’ ä dä att Martin Modéus slog ut brorsan Fredrik i en tuff femton-ronders.

Ja, kanske va dä aldri rektit så spännande som ett tungviktsmöte i Madison Square Garden. Men dä va i alle fall två bröder imälla.

Å i just dä här falle uppstog dä heller ingen blodvite men dä ä ju inge som varit självklart när två brorser gjort ôpp.

Från Kain o Abels blodiga envig i Första Moseboks fjärde kapitel till de två finska bröder som via muntlig sägen var de första i modern tid som tänkte bosätta sej vid Möckeln. Ett syskonpar som relativt snabbt kom underfund med att platsen inte på långa vägar räckte till för för två ettersinta finnar. Varför den timidaste av dom utflyttade till Lersjön, men det räckte inte alls för den kvarvarande suomin som följde efter sin bror och slog ihjäl honom vid Tulleritopp.

Sant eller ej men som sagt, sällan stiger röken mot himlen utan hjälp utav en eld.

Men i alle fall, nu ä dä i alle fall klart att Modèus den äldre ble våran nye ärkebiskop som har rätten å gifte ihop så mycke fôlk han ôrker mä.

Men i da slôr ôg portera ôpp – för förste gången på flere år - te hårdrocksfästivael i Sölvesbôrg.

Där di som ä sinnade har möjlighet å gänge sej i en aen miljö.

Ja, i alle fall tôlv styckna brudpar.

Å apropå å gänge sej, hur i hele väla kan fôlk vare hundra procent säker på att di ha hitta den rätte å att brud å brudgum passer varandre som hännera i hanskera.

Eller som skruven i muttern, apropå å gänge sej.

Å här kommer en ju inte förbi svare som skollärern feck när en uttå hans elever skulle redogöre för va en skruv å en mutter va för nôge.

- Jo tocken här ä dä, börja den blossande skolpôjken. Skruven dä ä en järnklump mä ett huvve på å som neaför sitt huvve ä alldeles förfärlit full i rynker. Rynker mä bare en början å ett slut. Muttern, dä ä ôg en järnklump, akkurat som en skruv fast tvärtôm. Som i ställe för pinnen som ä full i rynker har ett höl som ä fullt i rynker.

Rynker som pinnens rynker passer precis i. Ôm en har tur.

Förr i tia va dä fôlle inte så mycke turen som avgjorde vem en gifte sej mä. Ôfta feck dä bli som dä ble, för fattit å eländit va dä å dä gällde å å hôlle ihop i vått å tôrrt å dele ljuvt å lett.

-Live ä en strid å äktenskape ska va som e vapenvile ätter trettiårige krige, sa di.

Ble dä ändå missfällesheter så feck en gå te prästen å dä berättes ôm ett par frå Nysund (Åtôrp) som geck te överheten å sa att di velle komme isär.

-Varför i hele himmelens namn då för, dundra prästen.

-Vi kan inte hôlle sams, sa bå gumma å gubben.

-Sams å sams, svara prästen. Mi käring å ja ä sällan sams men dä går bra ändå.

Makarna blev så överrumplade av svaret att de teg och gick hem och höll fred med varandra livet ut och kom aldrig mer på tanken att gå isär.

Det blev till och med ett talesätt i trakten. Kan prästen å hanses käring så kan fôlle vi.

Men ibland hjälpte det inte ens med att prästen ingrep. I Skarshult fick i blann Major Bågenhjelm, bossen på Bålbygodset, gå ut i stugorna och stifta fred. En gång kom han te ett ställe där gubben å gumma aldri drog jämt. Då tog Major’n först fram sin bibel å läste högt ur ôm äktenskape å så slog han ihop boka så att makera höll på å göre i byxera å så reste han sej å röt mä ättertryck.

-Nu får dä faen i mej vare slut mä träta. Å dä bruka att hjälpe dä.

Men näe, ja tycker nog ändå att den där överskrefta inte ble nôn fullträff. Fast litte handla att skrivinga ändå ôm bå skruver, muttrer å bröllôp.

Å en del anne.