Världshälsoorganisationen uppskattar att det varje år genomförs över 70 miljoner aborter över hela världen. Det är alldeles för få.
Eller nej. Självklart hade det varit vettigare att kvinnor aldrig hamnat i ett läge där de överhuvudtaget behövde bekymra sig om oönskade graviditeter.
Om sexualkunskapen var bättre, om tillgången på preventivmedel var bättre och preventivmedlen ännu säkrare. Om dagen efter-piller fanns bättre tillgängliga – och om alla kvinnor i världen haft full bestämmanderätt över sin egen kropp och själva kunnat bestämma när, var och hur de vill ha barn – eller inte ha barn.
Då, men bara då, hade aborterna säkert varit färre. Många, men färre. För det blir helt enkelt inte alltid som man tänkt sig.
Världshälsoorganisationen bedömer att sex av tio oönskade graviditeter avslutas genom abort. Så jag skriver det igen: det genomförs alldeles för få aborter i världen om miljontals kvinnor tvingas fullfölja en oönskad graviditet.
Självklart hade det dessutom varit vettigare om kvinnor inte heller tvingats in i ett läge där även en önskan om ett barn sammanfaller med ett fysiskt hot i form av dålig eller obefintlig mödravård. Det är bokstavligen livsfarligt att vara gravid och föda barn utan tillgänglig vård.
Ytterligare vettigare vore det om man som förälder garanterades föräldraledighet, barnsjukvård och barnomsorg för en överkomlig kostnad, så att valet att behålla en oplanerad graviditet inte nästan automatiskt i stora delar världen dessutom leder till ekonomisk utsatthet.
För den som faktiskt bryr sig om kvinnor och barn är det här man börjar. För den som inte gör det däremot … ja då blir det ju som i USA där dogmatiska religiösa grupper sett sin chans att inskränka kvinnors rättigheter genom att med Högsta domstolens hjälp bryta ned aborträtten.
Men nej, USA är inte Sverige. Den fria svenska aborträtten är inte hotad, men visst finns det politiker även i vår egen riksdag som helst skulle vilja ha det på annat sätt.
Men istället för att demonstrera med bilder på aborterade foster, försöker man kringskära rätten lagstiftningsvägen med bland annat ”samvetsfrihet” för vårdpersonal eller sänka tidsgränserna för när abort ska vara möjligt. Abortmotståndarna i KD har därtill lyfts till upphöjda poster både här och i EU-parlamentet.
Då kan Ebba Busch kalla till hur många pressträffar som helst där hon presenterar ”abortkontrakt” som ska signalera att KD ställer sig bakom rådande abortlagstiftning – med uppmaningen att alla andra partiledare ska skriva under. För det betyder ju ingenting. Lagstiftning kan ändras med snabba beslut.
Flera partier signalerade på måndagen istället att det är i den svenska grundlagen aborträtten och den reproduktiva hälsan långsiktigt måste skyddas. Om åtta riksdagspartier kan samlas bakom det vore mycket vunnet.
Susanne Sjöstedt