Var ligger Karlskoga?

Ledare
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:

I ena stunden sitter man och fnissar över ”kunskapspartiet” Liberalernas karta över var i landet man säger sig vilja slå upp minikärnkraftverk. 14 lämpliga platser i Sverige pekas ut och illustreras överskådligt på en karta. Men var på den där kartan ligger egentligen Karlskoga? Är det photoshop- eller geografikunskaperna som fallerar?

Lika intressant vore förstås att se en karta över var i Sverige Liberalerna tänker sig att det ska brytas uran till dessa kärnkraftverk. Var ska naturen förstöras med dagbrott som river upp landskapet på ett sätt vindkraftverken inte är i närheten av?

Men de som så bestämt inte vill se vindkraftverk i sitt eget närområde bryr sig kanske inte om vare sig kärnkraftverk eller uranbrytning så länge de slipper se det från det egna köksfönstret. Det tycks ju tyvärr vara lite så vi resonerar kring elförsörjningen numer.

I andra stunden däremot ser man kurvan över nya covidfall gå nästan rakt upp och samtidigt rapporten från Vårdförbundet om överbeläggningarna på Karlskoga lasarett är de största i regionen. Och då fastnar fnisset i halsen.

För vem som helst förstår att det värsta som kan hända i sommar när patienter redan blir liggandes i korridorer i väntan på vård, är att helt onödiga svåra fall av covid skulle öka belastningen på vården ytterligare.

Här i länet har antalet bekräftade fall ökat med runt 30 procent – och på bara en vecka har det skett en 35-procentig ökning av antalet patienter med covid-19 som vårdas vid något av Region Stockholms sjukhus. Samhällsfaran blåstes av i våras, men pandemin rasar vidare.

Överrepresenterade bland sjukhusfallen är de som inte tagit minst två doser vaccin, men även vi som tagit tre doser börjar ju så smått fundera över om vi fortfarande har tillräckligt skydd kvar så här nåt halvår senare.

Dos fyra, som länsinvånarna över 65 år började erbjudas redan i april, ska enligt planerna inte erbjudas fler grupper förrän tidigast efter sommaren. Men ser vi ökningen av sjukdomsfall också sprida sig över landet så vore väl en tidigareläggning önskvärd.

Känns det svårt att skaka fram vaccinationspersonal i juli är det inget emot svårigheterna att täcka upp bemanningen inom vård- och omsorg inom kommun och region att möta ännu högre beläggning.

För nu är vi tillbaka här igen, där kompetensförsörjningen klappar ihop precis som höstens gymnasieelever överväger sina slutgiltiga val av program och där regioner och kommuner tvingas vifta med sedelbuntar för att pressa slutkörd personal att skjuta lite på semestern.

Vem vill frivilligt ge sig in i ett sånt yrkesliv? Hur ska kompetensförsörjningen på riktig garanteras framåt? Vad är den långsiktiga planen här egentligen? Har någon ett svar?

Susanne Sjöstedt