Just nu pågår ett digert arbete i kyrkorna i Karlstads stift.
Men förhoppningen är att resultatet av det aldrig ska behöva användas.
Kyrkor har, som de flesta vet, en del föremål som har olika värden, så väl ekonomiska som kulturhistoriska. Men vad ska räddas om lågorna börjar slicka dem? Och hur ska de räddas?
Svaren på de frågorna håller man just nu på att kika på i Karlstads stift. Maud Forsberg, antikvarie på Antikvarietjänst Eld & Forsberg, är en av de som leder arbetet.
– Vi har tagit fram ett system som räddningstjänsten kan använda sig av och vi är först i Sverige med ett sånt här stiftsprojekt. Stiftet hade ett seminarium i våras och då var det representanter från 10 av 13 stift på plats, så det finns ett stort intresse, säger hon.
Parisbrand lyfte frågan
Systemet, som är framtaget av Leo Forsberg på Insatskultur, går ut på att föremål och deras placering i kyrkan markeras på en karta som räddningstjänsten kan nå. Inom kyrkan pågår ständigt ett brandskyddsarbete och ett liknande system har diskuterats tidigare.
– Men jag tror att frågan väcktes lite extra efter branden i Notre-Dame. Där fanns inga insatsplaner och det blev katastrof. Så nu vet vi vilka problem det kan bli om det brinner. Och som räddningstjänsten själva säger, det är svårt för dem att veta vad som är värdefullt, säger Maud Forsberg.
De så kallade insatskorten finns på en digital plattform som insatsledaren har tillgång till och kan använda vid en eventuell insats i kyrkobyggnaden. Där är noterat vad det handlar om för föremål, hur många som krävs för att plocka det därifrån och vilka redskap som eventuellt måste användas.
– Ibland är det kanske inte möjligt att ta med saken ut, utan då är det noterat att den ska skyddas med en brandfilt.
Skapar priolista
Projektet påbörjades i liten skala för ett par år sedan, men har nu kommit i gång på riktigt. Ungefär en tredjedel av stiftets kyrkor har betats av. Men hur väljs föremålen som ska skyddas ut, för det går väl inte att rädda allt?
– Föremålen väljs ut utifrån en metod där vi träffas i kyrkorna tillsammans med någon från kyrkans organisation och Räddningstjänsten. Innan dess har jag läst på om vad som är kulturhistoriskt värdefullt. Sedan väljs ungefär tio föremål ut som ska prioriteras vid en räddningsinsats, säger Maud Forsberg och tillägger:
– Men vi hoppas såklart att planerna inte ska behöva användas.
På frågan om det funnits tillfällen då insatskort hade fyllt en funktion nämner Maud Forsberg bland annat bränder i Munkfors och Östervallskogs kyrkor på 1980-talet.
Får hjälp på vägen
Från räddningstjänsten sida är man odelat positiva till arbetet som nu görs.
Björn Johansson, brandingenjör på räddningstjänsten i Karlstadsregionen, säger att ibland kan man ha lång insatstid till kyrkorna, som kan vara byggda på ett sådant sätt och av ett sådant material att branden kan ha pågått länge när man kommer fram.
– Vi kanske får inse att vi inte fixar att släcka, men vi kanske har utrymme att rädda en del lösöre. I vanliga fall har vi kanske en uppfattning om vad som är värt nånting, men just när det gäller sånt här är det svårt för oss att veta vad som är värt jättemycket. Men nu har vi en lista att gå efter.
– Så det är ett bra projekt Svenska kyrkan tagit initiativ till.