Ida Thunberg: Sol, sommar och festival

Nöje/Kultur
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Väderapparna hade sagt att det skulle regna alla tre dagarna, men när vi drog på festival så strålade solen över oss och det var till och med varmt när vi gick hem på nätterna efter ännu en kväll späckad med konserter.

Det var Milo, Jack och jag, och förra helgen såg vi artister som Hov1, Newkid, Molly Sandén, Thomas Stenström, Mares och LBSB uppträda. Cityfestival i Västerås, som jag upptäckte på grund av att jag i våras googlade efter Hov1:s turnéplan. Dom har vi lyssnat mycket på ihop så jag tänkte det hade kunnat vara en rolig sommargrej för mig och barnen att åka på en konsert med dom.

Men så dök istället en festival upp, med många artister som vi gillar alla tre! Så jag bokade, hyrde en lägenhet på promenadavstånd och packade (helt i onödan) regnkläder.

I början av 2000-talet var jag på mycket festivaler, jag älskade det, älskade att driva runt bland scenerna, få sjunga med till favoritartisterna, upptäcka ny musik och njuta av alla liveuppträdanden, hänga med kompisarna i stora gäng och dansa på leriga gräsmattor och torg som tillfälligt förvandlats till festivalarenor. Flera gånger på Hultfredsfestivalen, och så Peace & Love i Borlänge som blev ett stående inslag under ett antal somrar. Plus lite andra festivaler här och var.

Att gå på festival 20 år senare, med sina egna tonårsbarn istället för med kompisgänget, var förstås annorlunda men inte desto mindre härligt. Känslan kring musiken var liksom densamma; artister och låtar som växte med sin scennärvaro, det mäktiga i att höra ett publikhav på egen hand sjunga de mest kända refrängerna, och så solen, värmen, sommaren!

Och såklart: att uppleva allt detta med barnen. För mig blev det en alldeles perfekt kombination av ett annat tidigare liv och ett nytt. På dagarna gick vi omkring på marknaden som också var i stan förra helgen, det köptes fotbollströjor och churros med nutella, och på natten blev det varsin belgisk våffla för Milo och Jack och en burgare för mig som följeslagare på hemvägen genom stan.

Som alltid blir det också en extra dimension att uppleva saker genom barnen, jag njuter så mycket av deras glädje. För dem var det de första större konsertupplevelserna. Nu har det ju dels varit pandemi i två år, och innan dess hade vi nog bara sett typ Sean Banan i Mariebergsskogen och något mer på Gröna Lund en gång. Ofta är det också åldersgränser när det är konserter, men nu var det öppet för alla.

Så detta blev något nytt, deras första ordentliga möte med vad livespelningar och festival kan vara. Att vi hade sån enorm tur med vädret blev såklart en extra bonus, även om jag är säker på att vi hade haft roligt ändå.

Men det var härligt att stå där i solen ihop, och gå hem i bara shorts och t-shirts och svettas fast det var mitt i natten. Det som nästan aldrig händer här hemma i Sverige. Men nu hände det.

Jag är glad att vi fick de dagarna – och de varma nätterna - tillsammans. Minnen att bevara, och ha kvar för alltid.