Bålgetingar och badankor – Publikrekord för Lysets version av Peter Pan

I sommar spelar teaterföreningen Lyset upp Peter Pan ute vid Alfred Nobels Björkborn. Det har blivit både publikrekord och goda minnen under sommaren, och nu är det bara en vecka med föreställningar kvar.

Mathilda Stålhandske anländer till Alfred Nobel Björkborn kvart i fem. Hon har redan lite rosa smink på kinderna, redo att klä om till sin roll som Tingeling.

– I början kom jag hit klockan fyra, men nu blir det lite senare, säger hon.

Det är inne i tredje veckan av att spela upp Peter Pan och skådespelarna är lite mer avspända. Men en timme innan föreställningen är det ändå liv och rörelse i tältet som fungerar som backstage. Lösmustascher ska appliceras, eyeliner målas och frisyrer fixas.

Kvällens föreställning startar klockan sex. Det har regnat intensivt under morgonen, men är soligt och klart nu när det närmar sig showtime.

I tältet hjälper Nova Neuenfeldt Sara Hellqvist att snöra på scenkläderna.

– Vi är fyra krigare som turas om att vara tigerlilja, berättar Sara Hellqvist, och i kvällens föreställning är det hennes tur.

Egon Karlberg är färdig med sin omklädnad. Han spelar en av de borttappade pojkarna.

– Vi hittade på den rollen för mig eftersom jag kom in lite sent, berättar han. Två andra av de borttappade pojkarna heter Ettan och Tvåan, och så heter hans karaktär Fyran.

– Vi pratar inte om trean, säger Egon Karlberg med ett skratt.

Publikrekord

Teaterföreningen Lyset har nu spelat mer än hälften av deras föreställningar med uppsättningen av Peter Pan. Peter Krantz, som regisserar teatern, tycker det har gått bra. Förra veckan blev det publikrekord under en av föreställningarna, med runt 250 personer i publiken.

– Det är det mesta det har varit när vi spelat här, säger Peter Krantz. Han berättar att inspirationen till att ställa upp just Peter Pan kommer mycket från platsen, med utomhusscenen.

– När man gör sommarspel är miljön otroligt viktig, säger han.

Den stora eken i mitten av scenen får en liten huvudroll, men Simon Tarakkamäki som spelar Peter Pan, berättar att den också har ovälkomna boende.

– Man hör hur bålgetingarna surrar ibland medan man spelar, säger han och pekar upp i trädet. Som tur är håller de sig uppe hos sig. Veronica Hjalmarsson lägger till att det förra året också var fåglar som byggde bo nere vid stammen.

– Det är mycket i den här eken, säger hon.

– Det är det som är det vackra med att vara ute i naturen, säger Simon Tarakkamäki.

Explosion istället för älvstoft

I tekniktältet sitter Åke Norén, som också har producerat låtarna till föreställningarna, och till och med skrivit några av dem själv. Hans dotter Linn och feriepraktikanten Rasmus Dahlström är med och hjälper till med att få tekniken att fungera. Rasmus Dahlström trivs med sommarjobbet på teatern.

– Det är ju kul, säger han och gestikulerar mot sin keyboard, där olika tangenter ger olika ljudeffekter. Hittills har han aldrig råkat trycka på fel tangent under någon föreställning, men det har hänt någon gång under soundcheck.

– Det är explosionen så klart, svarar han på frågan om vilken ljudeffekt som är den roligaste. Ibland har det blivit en extra explosion istället för ljudet av glitter när Tingeling sprider ut älvstoft.

Det är nu bara en vecka med föreställningar kvar, och Peter Krantz vill uppmuntra alla att gå in och köpa biljetter.

– Den passar alla. Och det är en fin berättelse, säger han.

Sista veckan

Det är en hel grupp som behövs för att få teatern att funka, och efter månader av både intensivt repande, och nu föreställningar, kan det kännas sorgligt att säsongen börjar leda mot sitt slut.

– Det är så intensivt, och sen bara poff! Ska jag inte träffa de här personerna flera gånger i veckan nu? säger Ann-Louise Magnusson. Hon spelar mammorna i föreställningen, både mamma till Wendy och mamma i krigarstammen. Hon beskriver det som en skilsmässa att ta farväl av en teateruppsättning, när man lägger ner kostymen för sista gången, och det inte kommer vara en del av veckorutinen längre.

– Man lever i en bubbla med de här människorna, säger hon.

Alla samlas vid scenen när det börjar bli dags för kvällens föreställning. De ställer sig i en ring runt trädet och kör uppvärmning. Alexander Karlsson leder ramsorna, och alla ropar högt efter, för att höja energin.