Inte det slutgiltiga valet

Ledare
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Susanne Sjöstedt.

– Hur många här jobbar med ungefär samma sak som gymnasieprogrammet ni gick?

Studie- och yrkesvägledaren tittar ut över runt 50 föräldrar samlade i skolans matsal.

Det är informationskväll en mörk höstkväll inför gymnasievalet för oss med barn i nian. Ungar som om bara ett par månader ska välja en väg in i yrkeslivet.

Knappt ett dussin armar flyger upp, många andra skakar nästan demonstrativt på huvudet och ler. Nej nej, gymnasievalet var inte det slutgiltiga valet de skulle göra.

Tackolov får man väl säga. Det vore bra jobbigt om det faktiskt var så att 15-åringar riskerar att fastna ett helt yrkesliv i val de kanske väl lättvindigt gjorde i skoltrötta tonår och kanske hunnit tröttna på redan i 30-årsåldern.

Att hålla dörrarna öppna för nya val, för vidareutbildning och omskolning med goda ekonomiska förutsättningar att göra det, ja det kan nog vara den här mandatperiodens kanske viktigaste socialdemokratiska segrar.

Men det betyder ju inte att gymnasievalet tonåringarna fattar just nu inte är viktigt. Rent livsavgörande till och med.

De första antagningsbeskeden till gymnasieskolan i Karlskoga och Degerfors gick ut nyligen och i lokaltidningen kunde förväntansfulla tonåringar snabbt skumma igenom listorna över möjliga framtida klasskamrater.

Många har kommit in på sitt förstahandsval, berättar en nöjd Claes Vitez, rektor på Degerforsgymnasiet. Men han håller även öppet för stora förändringar kommande månader.

– De siffror vi har idag stämmer sällan överens med verkligheten efter några veckor i skolan. Det är många som väljer att byta program och det har varit mycket rotation de senaste åren.

Han lägger till

– Vi hoppas på att kunna erbjuda eleverna möjlighet att få mer information på plats inför framtida gymnasieval.

I dagens djungel av utbildningar och alternativa yrkesbanor måste skolorna räkna in mängder av tappad tid som en konsekvens av avhopp och programbyten. I Karlskoga och Degerfors gläds man åt det höga trycket på yrkesprogram, men nånstans finns naturligtvis även en oro över hur det kommer att se ut om ett halvår. Från vilka program kommer ungdomarna att hoppa av – och var vill de börja istället? Får kommunerna valuta för ibland väldigt kostsamma investeringar i att bygga ut med fler platser på yrkesutbildningar?

Bättre studie- och yrkesvägledning tidigt är något som ständigt lyfts som avgörande för att dels få ungdomar att välja utbildningar som leder till jobb, dels få ungdomar att välja utbildningar som leder till jobb och dels att få unga från lägre sociala klasser att plugga vidare.

Ändå sitter de ofta där med långt fler elever än de har tid och förutsättningar att ge ett bra och individuellt anpassat stöd.

Med tanke på hur många gånger under de senaste decennierna politikerna reformerat den svenska skolan är det verkligen förbluffande hur lite som tycks ha hänt med studie- och yrkesvägledningen under samma tid.

Susanne Sjöstedt