Turistsiffrorna är på väg uppåt, men de utländska besökarna dröjer. Förutom några. Alfred Nobels Björkborn har besökare från hela Sverige, och i dag också av Julia Kolesova, som precis har översatt en bok om Alfred Nobel till ryska.
Björkborns guidade tur börjar ute på grusgården, under den varma solen.
– Vi kommer gå runt här tillsammans genom herrgården, berättar Linnea Wahlström som är guide. Hon berättar med inlevelse. När hon inte jobbar på Björkborn håller hon på att plugga till lärare, och det märks och hörs i rösten.
Inne i det svalare huset berättar Linnea om att Alfred Nobel bodde i herrgården under somrarna under slutet av sitt liv.
– Men, vi ska väl ta historien från början, säger hon.
Hon berättar om allt från Nobels något osociala liv, till berättelsen om hans hästar, och om revolvern han hade under kudden.
Åren som varit
Alfred Nobels Björkborn har, som alla andra platser, påverkats av covid.
– Det har ju varit kämpiga år, säger verksamhetschefen Anneli Lyckeborn.
I år så börjar antalet turister gå uppåt igen, och de hoppas kunna nå upp till 20 000 besökare, som brukade vara den vanliga siffran.
– Det känns som vi är på väg dit, säger Lyckeborn.
Besökare har kommit från hela Sverige, och också andra delar av världen, men det har inte varit lika många långväga gäster som det brukade vara.
– De utländska har inte riktigt kommit än, jag vet inte riktigt varför, säger Lyckeborn.
Det skulle kunna vara på grund av att viruset ökar igen i vissa länder, eller att de helt enkelt kommer senare på sommaren. På Björkborn erbjuder de guidade turer både på engelska och tyska till de som lämnar önskemål.
– Vi har ju faktisk en tysk guide nu, säger Lyckeborn, och berättar om en av deras anställda som håller på att plugga till tysklärare.
– Förra veckan hade vi en buss från Österrike, med 40 personer som kom hit. De blev jätteglada att det fanns med tyska, säger hon.
I allmänhet tycker hon att det är närområdet som ibland glömmer bort lite att uppskatta hur stort det är med Nobel, och att han bodde just här, medan de utländska turisterna ibland är mer synligt imponerade.
Besök från Ryssland
Och en som inte är svensk under dagens guidade tur är Julia Kolesova.
– Jag kommer från Ryssland, och har översatt en bok om Nobel, berättar hon.
Det är Ingrid Carlbergs bok ”Nobel. Den gåtfulle Alfred, hans värld och hans pris”, som hon har översatt till ryska, och den kom ut där för en månad sen.
– Det är därför jag ville komma hit och se, berättar Julia. Det är hennes första besök här och hon nickar igenkännande till fakta som Linnea Wahlström berättar under turen.
Julia Kolesova tycker att boken är en av de mest intressanta hon läst, men att översätta är också mycket jobb.
– Varenda nysning har en referens ur nåt brev eller nåt, säger hennes vän Kjell Pettersson.
Han är med i släktforskarföreningen i Enköping, och han och Julia lärde känna varandra när han behövde hjälp med forskningen. Hans förfäder hade en verkstad i Sankt Petersburg där Ludvig Nobel var beställare. Kjell och Julia har själva varit där och läst det på papperen.
– Det är inte så lätt att släktforska i Ryssland, säger Kjell, så jag ville ha hjälp med språket, och bli visad runt.
Julia hade ingen koppling till Sverige när hon valde språket under sin översättar-utbildning. Hade hon haft det hade hon inte fått välja svenska. Hon beskriver att det verkligen var som att leva bakom en ridå, och Sverige kändes långt borta.
Hopp för framtiden
– Det fanns på månen ungefär, säger hon. Det var väldigt, väldigt spännande. Jag visste inte ens om jag någonsin skulle få åka hit.
– Jag köpte grisen i säcken, men det var rätt gris, säger hon. Jag har aldrig ångrat mitt val.
Under de trettio år hon har jobbat med tolkning och översättning har hon märkt hur Ryssland har blivit mer öppet. Det har också gett henne mer jobb, mer litteratur som ska importeras och översättas. Det gör att hon känner extra sorg över situationen nu, och hon hoppas att det ska bli mer öppet igen, en dag.
– Det är viktigt att komma ihåg att vi har så mycket gemensamt. Att vi har haft så mycket gemensamt förr, och förhoppningsvis kommer ha det igen i framtiden.
Julia och Kjell går runt i herrgården, de lägger märke till att vissa väggar är klädda i tapeter som liknar de i ett av de gamla hus de besökte när de var i Sankt Petersburg. Och Julia lägger märke till att det inte står exakt samma namn på Alfred Nobels hästar som det gör i boken hon översatt.
Julia och Kjell är bland de sista att gå ut. Guiden Linnea öppnar de stora dörrarna för att släppa ut dem, och för att hälsa glatt på den nya grupp som står utanför.