I förra veckan gick miljöpartiets Daniel Ekelund ut och anklagade alliansen för dold rasism. Han menar att de nya bostäder som byggs bara riktar sig till höginkomsttagare.
Kommunstyrelsens ordförande Tony Ring (M) tyckte att ”det är en märklig kommentar”, och jag kan inte annat än hålla med honom.
Jag ser det snarare som att det byggs komplement till den bostadsmarknad som redan finns.
Mäklare verkar vara överens om att det är jämförelsevis billigt att köpa sitt boende i Karlskoga.
Fastighetsmäklare Joel Hämälä jämför oss med Katrineholm, en kommun med liknande förutsättningar, och där är det upp till 6000 kronor dyrare per kvadratmeter att köpa sitt boende.
När jag ringer upp Urban E Linder, vd på Karlskogahem, konstaterar han att det finns ett 30-tal vakanta lägenheter i deras bestånd.
Vill du ”bara” ha tak över huvudet kan du få det mer eller mindre direkt. Sedan blir väntetiden – naturligtvis – längre ju mer specifika krav du har. Köpoäng samlar du på dig från den dag du ställer dig i bostadskö, och de spelar in i dina möjligheter att få en lägenhet. Men eftersom dina poäng enbart räknas mot andra som är intresserade av samma lägenhet är det omöjligt att säga hur mycket.
Själv bor jag i en tvåa i Sandviken med vad jag upplever som en väldigt skälig hyra. Efter vissa inkörningsproblem har det fungerat utmärkt de tre år jag varit hyresgäst.
Du kan alltså köpa ditt boende för en jämförelsevis billig peng och du kan hyra en ”standardlägenhet” för en rimlig kostnad.
Vari ligger då problemet i att bygga nya bostäder för folk som kan och vill prioritera sitt boende?
Jag förstår inte.
Och jag förstår absolut inte att Daniel Ekelund drar rasismkortet i denna debatt. När jag lyssnade på honom i KT-Kurirens podd Valet & Kvalet med Reinli slogs jag av hur genomtänkt och konsekvent han var i sina tankar och sina svar. Och så detta…
Att låta entreprenörer bygga i sjönära läge är inte dold rasism. Inte så länge det finns alternativ, och det gör det i Karlskoga.
Det kommunen skulle satsa på är att rusta upp utemiljöer i bostadsområdena. Inga coola lekplatser eller skridskobanor på Alfred Nobels torg. Det som behövs är lite grönt, en sandlåda, en rutschkana, några gungor, en grill och några bänkar och ett bord på så många ställen som möjligt så att det inte blir ett projekt att komma ut i friska luften en stund.
Karlskoga är tillräckligt stort till ytan för att fler ska kunna ha ”sin egen” lilla oas inom gångavstånd.
Och det utan att någon ska kunna anklaga någon för rasism.