Gabriella Lagerstam: Längtar redan till nästa år

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Jag är inte ett stort fan av att bada. Jag riktigt ogillar det och har inte badat på väldigt många år här i Sverige (bortsett från enstaka vinterbad men de räknas inte för de var för mitt välmående) eller någon annanstans för den delen heller nu när jag tänker efter.

Det är liksom inte min grej.

Jag gick på vuxensim för några år sedan, en simkurs där jag fick lära mig crawl,ryggsim, fjärilsim och det gamla hederliga bröstsimmet. Jag gick kursen för att bli vän med vattnet så att badet skulle bli mer min grej, tänkte jag pedagogiskt.

Ack så fel jag hade. Nog för att jag tog mig framåt i alla simsätt, kanske inte i fjäril, där sprattlade jag nog mest och jobbade bara nedåt av någon konstig anledning trots att jag vevade med armarna som propeller och ville uppåt. Hursomhelst jag lärde mig ändå inte att tycka om att bada efter X antal timmar i bassängen.

Jag är mamman som står vid vattenbrynet och svalkar mig genom att blöta händerna precis under vattenytan och sen dra händerna över benen, armarna, mage tills jag anser att jag är färdigsvalkad. Stor del i det hela har säkert med att jag inte är så förtjust i att frysa och det gör jag väldigt ofta efter de få bad jag tagit.

Så med allt det sagt så är jag så himla förvånad att det var jag som för fyra år sedan föreslog en dagsutflykt till ett stort äventyrsbad i Västerås på semestern för hela familjen. De var inte sena att nappa på idén och tyckte det blev en sån stor succé att det blivit en tradition.

Så för fjärde året i rad åkte vi iväg på den årliga badresan med fyra övertaggade familjemedlemmar och en mindre taggad (skribenten själv om ni inte redan fattat det…) i början av denna vecka. Det väntades fem timmar konstant bad i en tropisk, högljud miljö med hundratals säkerligen lika övertaggade familjemedlemmar som jag hade i bilen. Det skulle åkas rutschkana, ringar, simma i ström, vattenbio, klättervägg, bubbelpool.

Saken är ju den att jag vill att vattnet ska vara minst 37 grader varmt i poolerna för att jag ska kunna acklimatisera mig bra. Här var det inte 37 grader och det är så mycket kallt och varmt. Från duschen ut till bassängen, ner i den iskalla bassängen, sprattla runt så man blir varm, upp till rutschkanan och köa, åka, ner i kall bassäng, få upp temperaturen igen, ner i varm bubbelpool (p.s blir så jäkla lack på maken som säger att jag måste göra plats till andra och att jag inte kan ligga kvar efter det slutat bubbla) allt jag kräver är lite värme så jag kan tina upp…

Efter bubbelpoolen är det typ omöjligt att röra sig utan att tro att jag ska förfrysa. Så jag brukar dra den vita lögnen om ett toabesök, vilket innebär att jag tar 15 minuter i bastun.

Men visst är det kärlek så säg när jag ändå flyter in i den där strömmen med dottern och åker varv efter varv medan jag känner hur min kropp sakta förfryser.

Längtar redan till nästa år!