Catarina Lindström: Vi behöver kontanter

Ledare
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Visst är det smidigt att betala med kort. Nu har man ju till och med kortet i mobilen vilket gör det ännu enklare. Att kunna swisha pengar är bra i många sammanhang.

Men att inte ha några sedlar i plånboken och att allt oftare mötas av skylten ”ingen kontanthantering” gör oss mer sårbara och ställer till problem för i första hand barn och äldre som inte har tillgång till de digitala verktygen. Skatteverket sammanfattar det ganska bra på sin hemsida: ”Smidighet och teknik är fantastiskt men tänk om det skulle krascha, banken blir hackad och livet rasar för att man har allt byggt kring att det ska fungera med internet och ett betalkort.”

Det kontantfria samhället innebär bland annat minskad rånrisk i affärer och gör det lite svårare för ekonomiska brottslingar. Men när vi skapat ett samhälle nästan helt utan kontanter har det gått för långt…

Och den senaste Sifoundersökningen visar att jag inte är ensam om att tycka så. Åtta av tio vill kunna betala med kontanter. Statistik från Riksbanken visar dessutom att mer än hälften av de över 65 är negativa till att kontanthanteringen minskar.

Och att Sverige verkligen har dumpat kontanterna snabbare än väldigt många andra europeiska länder, det kan jag konstatera efter att ha bilat 650 mil tur och retur ner till Södra Italien.

Att man har kontanter med sig överallt på semestern i Syditalien är en självklarhet. Visst kan du ofta betala med kort, men kontanter är fortfarande det naturliga.

Någonstans har jag – trots statistik – inbillat mig att det är Syditalienarna som är undantaget när det gäller betalning. Men så är inte fallet. Varken hotellen i Österrike, Tyskland och norra Italien tog kort utan det blev till att åka till en bankomat för att kunna betala räkningen. (Vilket naturligtvis är lika fel och enögt.)

Men jag kan inte låta bli att fundera på vad det kontantfria samhället, den digitala smidigheten gör med barn och ungdomars blid av pengar och ekonomi. När jag – och även våra döttrar – var små fick man en peng varje vecka. Ville man ha något fick man samla de pengarna i en låda. Sedan fick man ta pengarna med sig till affären och skiljas från sedlar och mynt för att kunna köpa det man ville ha.

Idag hanteras allt – både betalningar och lån – digitalt. Är det då så konstigt att allt fler hamnar i skuldfällan? Att allt fler de facto inte förstår pengar och dess värde? Är det en slump att programledarna i ”Lyxfällan” sätter upp sedlar för att åskådliggöra den ekonomiska situationen?

Skulle inte tro det.

Jag är övertygad om att pengar och dess värde, precis som allt annat, behöver läras in med så många sinnen som möjligt.

Kontanter måste helt enkelt finnas som en del av vår ekonomiska vardag.

Detta är en ledarartikel som uttrycker KT-Kurirens politiska linje.