Dagligen hör vi i media om olika kategorier av vårdpersonals svåra och stressiga arbetssituation och det är inget snack om saken, - de är väl värda allt beröm och all uppmärksamhet. Heder åt dem. De allra flesta utför enastående arbeten, men varför inte lika ofta intressera sig för de vårdbehövandes, de så föraktfullt kallade "brukarnas" situation?
Varför inte ärligt erkänna gamla människors oskattbara "bruksvärde" för samhället?
Under pandemin upprepades det dagligen, att "vi måste skydda våra gamla och sköra". Ett vaccin, som efter kort tid inte ansågs lämpligt för yngre människor, blev plötsligt utmärkt för våra "gamla och sköra". Toppen, att kunna bruka vaccinet åtminstone på de äldre, ofta multisjuka! Går det bra, så går det bra.
Om "våra gamla och sköra" allesammans hade strukit med under Covid19, skulle vårt samhälle efter pandemin givetvis ha drabbats av massarbetslöshet. Vilken förlust, att inte ha några "gamlingar" att prova och bruka nya mediciner på! Och vilka skulle bättre kunna brukas som integrationsobjekt för att hjälpa våra nya svenskar och andra ut på arbetsmarknaden?
Särskilt de av våra gamla, som inte längre kan klara sig på egen hand och som inte heller har anhöriga, som vill, orkar eller har möjlighet att ta hand om dem, och som därför tvingas in i äldre(van)vården, borde betraktas som en resurs av samhället, eftersom de utgör arbetstillfällen och samhället ofta kan bruka så gott som hela deras pension för att betala boende, mat och vård, som kan variera från god till urusel. Gamlingen är alltså ingen börda utan en brukbar resurs. Som ensam i en beroendesituation vågar nästan ingen protestera. Det är bara att låta mängder av för den vårdbehövande obekanta både svenskar och utlänningar från olika kulturer hantera den personliga hygienen, torka kroppens intimaste delar och byta blöjor. Tid att utveckla bekantskap och gemenskap mellan vårdbehövande och personal finns aldrig. Gamlingen behandlas i värsta fall som ett oskäligt objekt, som skall diskas, torkas och läggas tillbaks på hyllan så snabbt som möjligt.
Ja, ja, det finns även boenden, där patienterna trivs med den duktiga personalen och mår bra, men är det inte dags att känna tacksamhet mot våra gamla, lära av deras rika livserfarenhet, låta dem känna värme och människovärde? Heder åt dem!
Heder även åt alla er ungdomar, som så tidigt i livet åtar er ett både tungt och ansvarsfullt sommararbete inom vården. Försök kosta på er ett leende, även när ni är uttröttade! På många boenden finns inga aktiviteter eller förströelse för patienterna och ett leende betyder så mycket!
Det är staten som inom diverse områden bör kallas brukare - inte försvarslösa gamla människor.
Upprörd