Den 20 augusti smäller det. Då inviger Bofors Luftvärnsförening ”Tuggenområdet” - platsen där Karlskoga mer eller mindre blev till. Åtminstone om man frågar ett par av föreningens eldsjälar, Mats Karlsson och Göran Sundmar.
Mats och Göran är också ett par av drygt 500 medlemmar i föreningen, som under sju års tid jobbat för att sätta Tuggenområdet på kartan. Att det dessutom är beläget ett stenkast bort från Alfred Nobels Björkborn är ingen tillfällighet.
– Det var år 1886 som man byggde en skjutbana här, vilket var det som i sin tur lockade Nobel till att köpa herrgården vid årsskiftet 1893/1894, berättar Karlsson, som är civilingenjör i grunden och som i många år innan sin pensionering jobbade åt Bofors och än idag utför småuppdrag å BAE Systems vägnar.
– Nobel hade svårt att hitta ett ställe för att testa sitt krut på, inflikar Sundmar som själv har en bakgrund som arméingenjör och som efter sina studier på Chalmers tog jobb också på Bofors.
Sju års arbete
Till sak hör att Bofors vid den här tidpunkten hade stora finansiella bekymmer, enligt Karlssons egna utsago.
– Så genom köpet löstes båda parters problem. Bofors klarade sig ur den ekonomiska krisen och Nobel fick ett ställe att testa sina grejer på. Tack vare det här blev också Karlskoga en stad, utlägger Karlsson.
Invigningen kommer att hållas i samband med den hävdvunna Mumblingsdagen och bandklippandet, ja det kommer att i alltmer vanlig ordning skötas av landshövding Maria Larsson.
– Hon har ett gott öga till ideell verksamhet och brukar närvara vid olika evenemang i trakten, stora som små, säger Karlsson.
– Det ska hon ha all heder för, tillägger han.
Vid tillställningen, som alltså äger rum den 20 augusti, uppmanar man närvarande gäster att, om möjligt, cykla eller gå till området.
– Vi har lite av ett logistikproblem här. Det finns förvisso plats för några bilar att parkera intill cykelbanan men vi har ingen ordentlig parkering just här, klarlägger Karlsson.
De båda herrarna berättar om arbetet bakom iordninggörandet av platsen, en process som i många hänseenden kan liknas vid en arkeologisk utgrävning.
– Vi har samlats varje tisdag under sju års tid, då ett tiotal medlemmar i föreningen har röjt sly, tagit bort stubbar, satt upp skyltar och mycket annat, säger Karlsson.
– Vid ett tillfälle fyllde vi en container med åtta ton stubbar och rötter, inskjuter Sundmar.
Två mil
Sundmar delger också, beträffande den arkeologiska jämförelsen, att man av ren lyckträff upptäckt gamla fundament från de allra första kanonerna som testades på området.
– När vi röjde sly så snubblade vi över hörnet på fundamentet. Då blev det full fart att gräva fram det, skrattar Sundmar.
– Här stod alltså ett flertal luftvärnskanoner som man testsköt på banan, som var 150 meter lång, säger Karlsson och pekar mot avståndsmarkeringarna föreningen satt ut för att ge besökare en känsla för då rådande skjutavstånd.
Även om ett avstånd på 150 meter till en början kan låta ganska så avsevärt är det inget mot vad man ett par decennier senare kom att uppnå. År 1914 avfyrade man ett skott, fast då från skjutbanan i Villingsberg, som färdades 19 600 meter i luften - en sträcka som är jämförbar med den mellan just Villingsberg och Linnebäck. Kanonen som avfyrade skottet var en marin sådan, av samma modell som idag återfinns på Rävåskullen i Karlskoga.
Vid testerna i Tuggenområdet reste man upp tjocka stålväggar som kulfång för kanonskotten. Karlsson uppger att man bland annat använde sig av pansarplåt tillverkad av Bethlehem Steel, som länge var världsledande inom branschen, men att den flera decimeter tjocka väggen inte utgjorde något hinder för Bofors-kanonen.
– Bethlehem var ju kända för sitt stål men Bofors ammunition sköt genom väggen och det visade på hur stark den var, kommenterar Karlsson.
Tuggen
Tillbaka till den arkeologiska metaforen. Karlsson och Sundmar berättar att man under arbetets gång, med hjälp av kartbilder, kunnat fastställa ett flertal detaljer om området och de byggnader som en gång varit uppresta där. Man har till exempel kunnat markera ut platser där några bostäder en gång fanns.
Svaret på vart namnet Tuggenområdet har sitt ursprung ges av ett gäng betongfundament invid järnvägsspåren. Där stod en gång en flistugg som anlades på 1940-talet.
– Den användes som mest under andra världskriget. Då flisade man stora stockar som sedan användes till uppvärmning, förklarar Karlsson.
En annan anläggning som numera också tillhör historieböckerna är områdets körbana. Den användes flitigt för att pröva kanonernas praktiska gångbarhet och fyller ett sekel i år.
– Här utförde man livslängdstester genom att fästa en kanon på en lång bom som sedan snurrade runt. Då lade man stockar och sten på banan för att testa så att kanonen höll. I år är det 100 år sedan den byggdes, klarlägger Karlsson.
På kartan
Klart står att man idag använder lite andra metoder. Men det är också en av många saker som förändrats på lite drygt hundra år, som området och herrarna Karlsson och Sundmar på ett så blottläggande vis berättar om. En annan företeelse är historierna om att ortens hockeylag BIK Karlskoga använde det frusna vattnet på Björkborns kanal som plats för träning och matcher.
– Vi har ett flertal gamla puckar från den här tiden med initialer och annat på, säger Sundmar.
Att området - som ringas in av Norrleden, kanalen och järnvägen - bär på en långdragen och slagkraftig historia råder det därför inga tvivel om. Det är likaså obestridligt att eldsjälarnas uppdrag om att sätta Tuggenområdet på kartan fått gehör - vid tidningens nedslag på platsen stannade ett par turister som bilat ända från Schweiz till. De, fast av förklarliga skäl på engelska, frågade:
– Är det här som Bofors skjutbana är?
Vore det inte för Alfred Nobels köp av Björkborn så är det inte ens säkert att Karlskoga som stad funnits på kartan - för då hade ett helt annat öde än vad som under de gångna drygt 130 åren förlöpt väntat för orten, något som de båda herrarna tycks vara överens om.
– Om Nobel inte hade lockats hit så hade Karlskoga förblivit en kyrkby, avslutar Karlsson.