Krönika Solveig Olsson: Klimatkrisen leder till konflikter

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
LUSTER 20150903.Norsk glaciär krymper stadigtPå tre år har isen dragit sig tillbaka 130 meter på Nigardsbreen, en av de armar som sträcker sig ut från glaciären Jostedalsbreen norr om Sognefjorden i västra Norge.Glaciären är den största på det europeiska fastlandet, men mätningar visar att den minskar kraftigt. På lite drygt hundra år har Nigardsbreen blivit 2,6 kilometer kortareFoto: Berit Roald / NTB scanpix / TT / kod 20520
Foto: Roald, Berit
Det har vi nog av. Vi behöver inte fler. Denna sommar brinner det i Spanien, i Kalifornien en nationalpark. Kasmir har både översvämningar, jordskred och torka. Afrika hotas svält. Glaciärerna smälter. Nästan alla glaciärer har krympt. Vartefter de blir mindre desto fortare går avsmältningen. När glaciärerna i, till exempel Himalaya, smälter blir det så småningom vattenbrist i länderna runt om. Det går inte att förutsäga vad som kommer att hända. Klimatförändringen är självgående.

Vi ser redan nu att livsmedelsproduktionen runt om i världen påverkas. Torkan gör att skördar uteblir och därmed också utsädet för kommande år. I Nordeuropa är vi än så länge förskonade från sådant som händer längre söderut. Men våra varmaste sommarveckor får oss att förstå att klimatkrisen inte bara är något som händer långt borta utan att vi också drabbas. Värmen påverkar alla. Faktiskt dör människor i Sverige av värmen.

För 20 år sedan satt vi några politiskt engagerade och diskuterade hur det skulle bli om miljöförstörelsen gjorde att det startade en folkvandring. I de banorna tänkte jag då ännu inte. I dag förstår jag att det kan bli en realitet. När marken inte kan ge människor mat blir det konflikter, inte bara på lokala platser och länder utan också när människor ger sig iväg av brist på föda och vatten och obeboeliga hemorter. Europa kommer säkert att få se större flyktingskaror än de många förargar sig över i dag. Hur hanterar vi det? Här ser jag risker för konflikter av olika slag.

Flyktingarna kommer också att söka sig närmare oss därför att de vill komma till länder med fungerande demokrati. Bara 14% av världens länder räknas som demokratier, de flesta i Europa. Hur många av våra demokratier kommer att ”öppna sina hjärtan”? Vill de länderna vara mottagarländer om de själva har fullt upp med att reparera klimatförändringarnas skadeverkningar ? Det är vi i de rika länderna som bidragit mest till den kris vi har.

Därför är det skrämmande att klimatkrisen har fått så låg status i de politiska debatterna under valrörelsens början. Vi har fått höra och läsa att Arlanda ska byggas ut för att flyget ska komma upp till de nivåer det var före pandemin.

Jag vill inte se de gamla vanliga fraserna om miljön som alla kan ställa upp på men ingen avser genomföra. Jag vill heller inte höra ledande politiker säga att vi inte behöver ställa om. Att tekniken har lösningen. Det har den i viss mån. Men inte på kort sikt. Det är bråttom. Tiden för tillräcklig teknikutveckling räcker inte till. Nu måste vågade beslut tas och information till allmänheten att vi måste ställa om. Det måste bli slut på att stoppa huvudet i sanden och köra på som vanligt. Slå av på bekvämlighet och girighet! Annars riskerar vi konflikter vi nog aldrig varit med om förut.

Solveig Olsson, Klimatnätverket