Gabriella Lagerstam: Ni kan vara skillnaden för något barn

Krönikor
PUBLICERAD:
Hanna har längtat efter skolstarten. Sista året på högstadiet. Det pirrar i magen när hon tänker på att få gå dit på måndag. Träffa alla kompisar, lärarna och se klassrummet.

Noga har hon tänkt ut att den blommiga klänningen och tennisskor med utsläppt hår är perfekt att ha första dagen. Hon vill berätta hur fint det var på västkusten, längst klipporna, där hon och hennes storasyster promenerade. Hon vill berätta hur hon och mamma skrek högt när de åkte berg-dalbanan på nöjesparken, eller när de var på vattenlandet och hon tillslut vågade hoppa från det höga hopptornet. Världens bästa sommar!

Dennis har längtat efter skolstarten. Nu börjar han tredje klass. Det pirrar i magen när han tänker att han ska få gå dit på måndag och få frukost på fritids, lunch i skolan och mellanmål. Han längtar så till skolstart så han kommer hemifrån och slipper bråken och den starka doften från gammal fylla. Det har varit mycket bråk, inte alls någon mysig stund i sommar som han hoppats. Kanske lite mysigt när han fick pengar och kunde gå och köpa glass. Lite tråkigt att gå själv men mamma var arg för hon hade huvudvärk och pappa låg och sov i soffan.

Han längtar tills han får höra om kompisarnas äventyrliga sommarlov på rasterna så han kan fortsätta bygga på sina drömmar om nöjesparken och vattenland och inte bara tänka på om pappa är full när han kommer hem. Eller om mamma har orkat gå att handla idag?

Han kanske vågar berätta för hans lärare hur han har det hemma, hon är så snäll.

Johannes har en klump i magen, han börjar högstadiet, sjunde klass. Han är orolig. Han vill inte gå till skolan. Ju närmare första skoldagen kommer desto mindre sömn får han.

Han ligger kvar i sängen och klagar på magsmärtor, hans mamma tittar på honom med orolig blick.

Johannes har inte vågat berätta för mamma eller storasyster att de han trodde var hans kompisar har skickat taskiga mess till honom. Att de helt plötsligt inte längre ville vara med honom på sommarlovet. Han tror att mamma ska bli arg och ställa till med en scen och att det kanske blir värre då?

De har redan skrivit att han är en jävla loser, töntig och att han inte ska tro att någon i den nya klassen tycker om honom.

Han vill helst bara vara sjuk och ligga kvar i sängen.

Jag önskar att alla barn hade fått upplevt ett sommarlov som Hannas, och längtan som hon känner till skolan och att få komma hem och berätta om första skoldagen.

Men verkligheten är inte så. Det finns de barn som Dennis som längtar till skolan av helt andra anledningar, att få slippa hemmet.

Eller som Johannes som inte alls längtar till skolan, som bara vill ligga i det mörka rummet och inte tänka på skolan för han är livrädd för elever som skriver till honom.

Så en påminnelse till mig själv och er andra vuxna som korsar barn och ungdomars vardag i alla slags yrken, sammanhang, relationer, se dem i ögonen. Visa er, säg att ni finns här, att ni lyssnar om det är något de skulle vilja berätta.

Våga bry er och agera därefter. Ni kan vara skillnaden för något barn eller ungdom.