Ljudet av tivoli, doften av munkar, sockervaddskladd och människor.
Överallt människor, och det som alltid var en av årets stora höjdpunkter under min uppväxt hemma i Degerfors.
I dag väcks den slumrande Vulkanmarken till liv igen och jag ser fram emot att samhället ska fyllas med massor av liv under en helg igen.
Att ha evenemang och ett levande centrum är dock inga mänskliga rättigheter, utan förmåner som kommer av ett antal människors engagemang och vilja att skapa något bra som kan betyda mycket för många.
För att få ha kvar förmånerna omkring oss behöver vi också se till att hänga på när det ordnas saker, och alltid först fundera över om jag verkligen måste gå över ån efter vatten när jag söker något.
Att ta ett varv på marken i helgen, handla i våra lokala butiker, gå på föreläsningar och konserter på hemorten som du tycker verkar intressanta, ät på våra restauranger och caféer - och saknar du en viss typ av evenemang, ta tag i att ordna det själv eller prata med någon lokal arrangör om din idé.
Värst tycker jag är alla som gnäller om att det aldrig händer något i Degerfors, men som aldrig heller har försökt ordna något själva eller knappt deltagit på det som ändå finns.
Eller de som klagar på tomma affärslokaler eller på att butiker lägger ner. Matematiken är vansinnigt enkel: om för få handlar i Degerfors så kommer vi inte ha butiker kvar i Degerfors.
Så tråkigt och så enkelt är det.
Vill man inte ha tomma skyltfönster på sin hemort så får man handla där och inte beställa allt på nätet, eller dra till stora köpcentrum som på slentrian så fort minsta lilla ska inhandlas.
Ibland verkar många tro att något abstrakt ”dom” ska fixa allt. Underhållning, butiker, caféer och allt möjligt annat.
Ja, visst händer det att kommuner ordnar evenemang, men oftast bygger mycket av det som ordnas på initiativ från föreningar och privatpersoner. Som i helgen, Vulkanmarken hade aldrig återuppstått om det inte vore för företagaren Pierre Barsoma. Och alla hundratals timmar som han lägger ner på detta är inget som ”dom” betalar honom.
Butikerna – ja de ägs av helt vanliga småföretagare utan några stöd från ”dom”. Det är upp till oss själva och kunderna om vi finns kvar eller lägger ner med tomma skyltfönster och lokaler som följd.
Överlag tänker jag att lite eftertanke ofta hade varit klokt innan man öser ur sig gnäll i fikarum eller Facebooks kommentarsfält.
Konstruktiv kritik är fantastiskt, när det framförs på rätt sätt. För allt är inte bra. Mycket både borde och måste bli bättre.
Men att ösa ur sig oriktat gnäll om det ena och det andra vet jag inte vad det ska leda till.
”Dom” eller ”kommunen” kan inte lösa exakt allt, för allt ingår inte i deras uppdrag.
Varför inte istället vara tacksam mot de som fixar och försöker och lägger sin tid på att ordna något roligt för många.
Heja Pierre, Heja Vulkanmarken, Heja oss alla småföretagare som kämpar på, Heja alla ideella föreningar och Heja alla som hänger på och skapar folkfester och andra roligheter när möjligheten finns!
Glad Vulkanhelg till oss alla!