”Han dödar mig nästa gång”

Att bli kallad hora, slampa och andra verbala kränkningar från sambon var en del av Marias vardag. När mannen tog till handgemäng tillkallades polis och mannen greps, men Marias rädsla och mardrömmar finns fortfarande kvar.

– Jag är rädd, jag sover inte och drömmer mardrömmar om honom varje natt. Om han hatade mig så mycket att han vill skada mig, varför ville han fortsätta vara tillsammans med mig, frågar sig Maria, som vi valt att kalla kvinnan.

”Han” som Maria nämner är hennes före detta sambo, en man som hon levt tillsammans med. En man som hon älskade, men som successivt brutit ner henne till någon hon inte längre känner igen.

Hon berättar att en sak som hon gjort rätt hundra gånger kunde den hundraförsta gången anses vara fel.

– Då ändrar man sig bara för man vill inte ha bråken.

Giftermål

För två och ett halvt år sedan träffade hon mannen i sitt liv. En man hon kände sedan tidigare eller iallafall trodde sig känna.

Var och en hade barn på sitt håll och barnen kom bra överens när de var hos paret.

– Jag har känt honom i många, många år så vi flyttade ihop ganska fort. Och vi hade planer på att gifta oss, säger hon och fortsätter uppgivet:

– Det var väl en himla tur att vi inte hann göra det.

Hon vet inte riktigt när det vände, när den där första härliga tiden var förbi.

Själv hade hon sagt i efterhand till sin vuxna son att allt eskalerade för ett halvår sedan. Något sonen inte alls höll med om utan menade att det var betydligt längre sedan än så.

Sonens uttalande gjorde att Maria har tänkt tillbaka och dragit sig till minnes att första tillfället när mannen visade sitt hetsiga humör var ungefär ett halvår efter att de flyttat ihop.

– Då drack han bakom min rygg första gången. Han är en känslomänniska, har ett hetsigt humör och har betett sig fruktansvärt illa mot mig framför människor.

Normaliserar

De verbala hoten och kränkningarna blev en del av Marias liv varje dag.

– Man normaliserar, det blir ens vardag att få höra att man är en hora, fitta och slampa. Han har hotat med att socialtjänsten ska ta min dotter, säger hon och fortsätter:

– Han har hela tiden intalat mig att jag är en dålig människa och att han är perfekt.

Under den tid de levt tillsammans är det inte enbart självkänslan Maria förlorat, även vänner har dragit sig tillbaka. Något hon fått höra att det är hennes eget fel.

– Han förstärkte det på något sätt och vred runt det med att de har försvunnit på grund av att jag är jobbig.

Marias vuxna son har det senaste året varit inneboende och har vid två tillfällen ringt polisen i samband med bråk i bostaden, främst för att hans lillasyster varit rädd. Men även det har mannen satt stopp för.

– Det ledde till att han hotade att slänga ut sonen om han ringde en gång till, säger hon och fortsätter:

– Jag får ofta höra ”varför lämnade du honom inte”, men det är inte så himla enkelt.

Socker i tanken

Maria berättar vidare hur han ideligen sett till att hon varit i beroendeställning gentemot honom.

– Bland annat hällde han socker i tanken på min moped, något han också erkände. Det gjorde att han behövde skjutsa mig till och från jobbet, säger hon.

Successivt gick de verbala bråken och kränkningarna över till att bli mer fysiska med knuffar och slag.

I mitten av maj fick Maria ta sin dotter med sig och fly hals över huvud för att söka skydd hos en bekant. Mannen hade då vridit om hennes huvud och dunkat hennes huvud i en vägg.

Maria har tappat räkningen för alla gånger hon förlåtit honom för olika incidenter.

– Jag har nog alltid trott att vi skulle lösa det på något vis och att vi bara skulle få det där fina istället.

Droppen

Under den här perioden hyrde de en bostad i Karlskoga, ekonomi var ansträngd och en återkommande diskussion.

– Då jobbade han inte och jag arbetade deltid, säger Maria.

Misshandeln blev droppen, Maria bestämde sig att nu fick det vara nog. Men att lämna mannen visade sig vara lättare sagt än gjort.

– Jag började leta boende själv och det var inte meningen att han skulle flytta med till nya lägenheten, men av någon anledning så blev det så iallafall, säger hon och fortsätter:

– Jag tänkte att det kanske skulle bli skillnad nu när vi skulle bo billigare samtidigt hade han börjat jobba igen.

Men istället för att bli bättre urartade det fullständigt. De hade nyligen flyttat in i nya bostaden när han under en färd i bilen gav sig på Maria och slog henne samtidigt som han körde. Han hotade både att sparka ut henne ur bilen och att han skulle köra ihjäl dem båda.

– De blåmärken som uppstod hade jag officiellt fått i flytten, säger hon.

Dagen efter befann sig paret och deras respektive barn i den nya lägenheten. Barnen hade varit och badat och inte återvänt den tid mannen hade förväntat sig. Han började skälla på barnen och Maria försökte avstyra det hela genom att säga åt barnen att inte ta åt sig.

Hennes insats gjorde att mannen istället riktade all sin ilska direkt mot Maria.

– Jag är inte liten, men han är stor. Nästan två meter lång. När han stod och skrek så blev det bara en sak i huvudet på mig: Barnen, säger hon och understryker att han aldrig skadat barnen fysiskt.

Mannen tog stryptag på Maria, så hårt att hon fick svårt att andas. Han kastade henne i trappan så hon ramlade in i en tavla. Glaset gick sönder och skar upp ett sår i hennes rygg.

I Marias försök att ringa 112 slog han mobilen ur hennes hand, men larmsamtalet kom ändå fram och polisen anlände.

Mannen greps av polis och häktades av åklagare misstänkt för misshandel, olaga hot, barnfridsbrott och skadegörelse.

Åklagaren valde sedan att komplettera med de misshandlar som skett tidigare under våren och mannen åtalades.

Kan du stå emot om han ber om förlåtelse igen?

– Jag måste, han dödar mig nästa gång och jag måste tänka på min dotter, någonstans måste det vara nog, säger hon.

Hon säger att hennes hjärna är ”sjuk av honom”. När han satt häktad så kände hon att det var hennes fel, men hon har ett starkt nätverk runt sig som hjälper henne att få rätsida på tillvaron.

– Min vän sa till mig: vi har lagar i Sverige. Följer man inte dom då åker man dit. Det är polisen och åklagaren som ser till att han sitter inne, inte du.

Mannen satt häktad i en dryg månad men släpptes i väntan på att dom skulle falla. Dock fick han kontaktförbud gentemot Maria och hennes familj. Mer skydd än så har inte Maria någon möjlighet att få så länge han inte bryter mot förbudet.

– Hur mycket det hjälper vet jag inte. Kommer han hit så ska vi hinna reagera, hinna larma och sen ska polisen hinna hit.

Rättegången

Rättegången blev en annan pärs att genomlida. Trots att åklagaren hade förberett Maria på vad som troligtvis skulle ske, blev det en smärtsam upplevelse.

– Åklagaren sa till mig att jag skulle förutsätta att han skulle få mig att se dålig ut. Och det gjorde han genom att säga att jag varit elak mot hans barn, säger hon och fortsätter:

– Att han sitter och ljuger om andra saker gör inte lika ont, men just barnen… För mig är det en jättesorg.

Barnen och Maria har i vittnesförhör lämnat samstämmiga uppgifter, trots att hon inte träffat hans son sedan dagen mannen blev gripen. Även grannen som vittnade lämnade en version som stämde in på händelsen.

Dottern har hon inte heller kunnat prata med om det som hänt.

– Hon vill inte, hon ville inte ens vara med i polisförhör. Nu var hon det ändå, men tyckte det var jobbigt. Han var ändå hennes bonusvuxen, säger Maria och fortsätter:

– Han har hela tiden varit lite av ett ”himmel eller helvete”. Och så har det varit för barnen också.

I tingsrätten yrkade åklagaren på ett och ett halvt års fängelse, ett yrkande som enligt Maria är ett hån.

– Skulle jag gå ut och slå till en polis på armen så får jag ett högre straff. Jag har blivit misshandlad och kränkt i mitt eget hem och barnen har behövt uppleva det, säger hon och fortsätter:

– Sen är inte jag en förespråkare för att man ska straffa folk, men jag upplever att han har aggressionsproblem, han behöver hjälp. Men han måste förstås vilja ha hjälpen.

Det har bara gått en och en halv månad sedan misshandeln i lägenheten, Maria har fortfarande mycket att bearbeta.

– Jag har gått i stödsamtal och kommer fortsätta med det. Det kommer ta tid, det kommer inte bara gå över.

Nu ska Maria försöka hitta tillbaka till livet tillsammans med sina barn, att berätta om det som hänt är ett steg i rätt riktning. Hon vet att det inte finns någon vinnare i det som hänt.

– Men ingen ska behöva bli nedtryckt, aldrig någonsin. Det psykiska och verbala som jag fått till mig är nästan värre. Orden som sagts tar längre tid att läka en ett blåmärke.

I Värmlands tingsrätt dömdes mannen till åtta månaders fängelse för tre fall av misshandel, två fall av barnfridsbrott och ett fall av skadegörelse.

Fotnot: Maria heter något annat i verkligheten.