Vi har varit sena i starten – men när det äntligen var dags för Karlskogas första Prideparad blev det desto bättre.
Så mycket engagemang, kärlek, energi och livsglädje på ett och samma ställe kan jag knappt komma ihåg att jag upplevt tidigare.
Det kom ett strilande regn, men symboliskt nog slutade det precis innan vi började gå, och när “min” del av tåget gick förbi kyrkan bröt de första solstrålarna fram.
Jag vet inte vad jag är mest glad och stolt över; att det var våra ungdomar som dragit igång detta och att så många unga var på plats, eller att vi var ett helt gäng 50+ som också gick i tåget..
Jag kom att tänka på alla de långa diskussioner jag haft med min far som gick bort i höstas som gick ut på att han i princip tyckte att allt var bättre förr och det tycker inte jag.
När vi gick från samlingsplatsen nedanför Kupolen till Ekmansdalen tittade jag upp flera gånger och sa “Ser du nu hur fel du haft I alla år? Detta är nu, och så mycket bättre det är än hur det varit”.
Det var inte enbart alla åldrar som var på plats, det kändes som att hela Karlskoga fanns representerat. Det var biblioteksfolk, hockeyspelare, tatuerare, kyrkan, politiska partier, ungdomsfullmäktige, fotbollsspelare, teaterfolk och så alla vi som var där som enbart oss själva.
Det var allt från människor och djur klädda i prideflaggans alla färger till sådana som jag som hade samma svarta kläder som vanligt.
Och för mig var det halva grejen med grejen – så olika vi var och ändå så överens om att kärleken ska övervinna allt.
Vi var fler som gick I tåget än som stod vid sidan av och viftade med flaggor och hejade och vinkade – så är det inte alltid.
Och I Ekmansdalen fanns det garanterat något för alla att göra.
Den enda smolken I glädjebägaren är att socialdemokraternas Maria Karlsson blev kallad både “äcklig” och “fula människa” av en person som tydligen inte var på plats av samma anledning som de flesta andra av oss.
Maria och jag har inte samma åsikter om mycket här I världen, men det går inte att tvivla på att hennes engagemang är äkta.
Och till dig som tror att tillmälen och elakheter kan stoppa utvecklingen mot ett öppnare, mer tillåtande samhälle där du får älska vem - du har fel.
Naturligtvis kan du såra folk, göra dem ledsna och oroliga. Kanske till och med rädda.
Men den flod av kärlek och gemenskap som flödade I Karlskoga I lördags går inte att stoppa.
På sin höjd kan du bli en sten som vi flyter förbi och på lång sikt nöter ner.