Susanne Sjöstedt: Skolan var faktiskt bättre förr

Ledare | Val 2022
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Ibland börjar man skriva en ledare om den lokala valrörelsen. Om hur Kristdemokraterna i Degerfors inte alls saknar poänger när de i en insändare ifrågasätter det politiska spelet kring Coop-huset, men inte minst ställer frågan många rimligen tänkt de senaste månaderna: Hur kan en fastighet ingen är intresserad av, ha en så fantastiskt hög prislapp?

Sen om den nästan komiska intervjun den här tidningens reporter gör med förre KD-ledaren Göran Hägglund, där den senaste gör flertalet riktigt akrobatiska krumbukter för att inte säga något kritiskt om sin efterträdare och hennes närmande av SD. Hägglund ”vill inte recensera”, förklarar han – och kan omöjligen vara omedveten om att ett sånt uttalande i sig självt är en recension. Tror nån verkligen inte att han bara skulle ha sagt att han var nöjd om han faktiskt var det?

Kanske hade det rymts några rader om trafikkaoset i Ekeby som dragit ut på tiden och om hur det under se senaste par decennierna blir allt vanligare att kostnader och ansvar som borde ligga på staten skyfflas ned till kommunerna som tvingas bli ofrivilliga ”medfinansiärer” till statliga mångmiljardprojekt. Tio, tjugo, trettio mille i investeringskostnader bara i kommuner som redan fajtas med höga kommunalskatter för att bekosta det som faktiskt är deras ansvar.

Men så scrollar man på tidningens hemsida och hittar en dödsannons. Min grundskolelärare i Stråningstorp har gått bort. Och sen sitter man där i ett par timmar och vandrar runt i sina egna minnens arkiv. Om ett land och en kommun som i vissa delar är helt förändrade och i andra är sig helt lik.

Allt i Sverige och i Karlskoga var inte bättre på 80-talet, även om det förmodligen var då de högtravande förhoppningarna om att kommunen skulle ha 50 000 invånare vid millennieskiftet först uttalades.

Men frågan är om inte skolan i alla fall var bättre ändå. Den sammanhållna skola vi 70-talister fick innan friskolor i många delar av landet har börjat bryta ner den sociala överbryggning när elever med olika bakgrund möttes i grundskolan.

Vi ungar i hyreshusen trängdes i skolan med ungarna i radhus och villor. Boforsarbetarnas barn, vissa barn till 60-och 70-talets arbetskraftsinvandrare från Finland och Jugoslavien, satt bänk i bänk med tjänstemännens och chefernas. Samma utbildning, samma möjligheter, behöriga lärare. En skola oförstörd av både betygsinflation, segregation och ständigt nya politiska pekpinnar.

En titt på grundskolans klassfoton från den tiden visar barn i rätt osmickrande pottfrisyrer och robusta barnkläder i murriga färger. Pia, Magnus O, Jimmy, Åsa och Jerry … Vilka barn som hade en förälder som var undersköterska eller industriarbetare och vilka som kom från akademikerhem är utifrån bilderna helt omöjligt att lista ut. Är det fortfarande så, ens i kommuner utan friskolor? Jag är inte så säker på det.

Detta är en ledarartikel som uttrycker KT-Kurirens politiska linje.