Det har nu gått drygt tre veckor sedan den lokala stjärnan Emma Tingsby tog farväl av Zinobi – hennes landslagshäst och älskade vän.
– Jag ska försöka att bara minnas det roliga vi hade, säger Tingsby, som hoppas på en ny landslagsresa med en ny häst i framtiden.
Degerforsaren Emma Tingsby berättar att det var en lycklig slump som gjorde att hon fick med sig Zinobi hem den där dagen för drygt 14 år sedan:
– Vi skulle åka och titta på en annan unghäst. När vi kom dit var den inte alls vad jag hade tänkt mig. Dom hade Zinobi också och hon var som en virvelvind, ett år gammal.
Tingsby fastnade i stället för Zinobi och frågade om även hon var till salu.
– Det var hon egentligen inte, men vi stod där med kärra och hade handpenning och allt. Hon kände väl att hon inte kunde säga nej då. Vi fick ta med henne hem.
Tingsby, 37, uttrycker det som att den slumpen förändrade hela hennes liv.
– När hon var fyra år kvalade vi in till fyraårschampionatet i fälttävlan och hon var en av de bästa i hela Sverige. Sen har det rullat på med tävlingar. Hon fick vara frisk i alla år och vi tog medaljer här och där.
De största framgångarna kom år 2019.
Ekipaget från Karlskoga Hästsportklubb hjälpte då Sverige till seger i det nordisk-baltiska mästerskapet och vann även individuellt.
Duon gjorde även sin första EM-start 2019. Tingsby och Zinobi placerade sig och noterade bästa resultat av de svenska ekipagen på plats.
Duon var uttagen för att representera Sverige även i årets EM, som avgjordes den gångna helgen.
En skada under en tävling i Holland i juli kom dock att helt vända upp och ner på deras tillvaro.
– Det var väldigt odramatiskt, en vanlig landning, men hon ville inte i väg vid nästa galoppsprång. Hon ville inte stödja på benet.
Tingsby stannade så fort hon någonsin kunde.
– Det hade inte gått hål, men man såg på pälsen att det buktade ut lite. Veterinären kom snabbt och de röntgade på plats.
”Var väldigt ledsen”
Det visade sig att ett litet ben i ena frambenet, ett av de två kotsenbenen, hade gått av helt.
Därefter väntade akut transport till universitetssjukhuset i Utrecht, där Zinobi opererades endast två timmar senare.
– Jag fick vara med och butta in henne i operationssalen. Operationen blev lyckad och jag åkte hem dagen efter. Jag var väldigt ledsen. Jag hade åkt tillsammans med de andra svenska ekipagen och de hade redan åkt hem. Jag hade ingen ”egen” person med mig.
Zinobi blev däremot kvar på kliniken i Utrecht i tre veckor. Ovissheten var stor, men rapporterna förhållandevis positiva till en början.
– Jag fick höra att hon nästan kunde sluta med medicinen, att hon nästan inte hade ont längre. Jag fick filmer där hon hade gips, men gick väldigt bra och stödde på benet.
Situationen kom dock att förändras till det sämre.
– Sista helgen, innan hon skulle röntgas igen, hade hon blivit mer halt och mer påverkad. Skruven hade gått av och benbiten spruckit isär. Då fanns det ingenting att göra. Man kan liksom inte skruva ihop igen.
Tingsby berättar om de tuffa valmöjligheter hon då ställdes inför:
– Det fanns en möjlighet att steloperera, sätta in plattor för att få allt på plats. Då skulle hon kanske kunna leva ett liv i hagen, kanske orka få föl. Men det var mycket risker och komplikationer – skavsår, infektioner...
– För hennes skull valde jag att ta bort henne även om jag ville ha hem henne till boxen oavsett. Att inte kunna gå ordentligt, som att gå i en pjäxa, och inte kunna röra leden... Det är inget liv för en häst.
Pappans olycka
Zinobi somnade 15 år gammal slutligen in i mitten av augusti.
Som om inte Zinobis skada räckte så var hennes pappa med om en allvarlig trafikolycka dagen efter hästens skada.
– Det var ganska illa, vi visste inte om han skulle överleva. Han ligger i Uppsala nu.
Hur har det varit att hantera allt?
– Jag har blivit trött och sådär, funderat mycket. Annars har det faktiskt gått bra, tycker jag. Bättre än jag hade trott. Jag har så mycket annat roligt, även om hon var mitt allt. Barn och andra djur.
– Nu mår jag bra, får jag väl säga. Det kommer över mig lite ibland. Jag har svårt att titta på kort. Det kommer upp många minnen på Facebook, det är lite jobbigt. Annars rullar det på.
Tingsby beskriver Zinobi:
– Hon älskade människor. Hon tydde sig till mig, blev alltid glad när jag kom. Hon var speciell på det sättet.
Er relation var mycket mer än sport och tävling?
– Absolut. Det är det jag kommer sakna mest. Inte tävlingarna, dom är jag inte ledsen för även fast jag är en tävlingsmänniska. Jag är ledsen över att inte få träffa henne igen och att hon inte fick lära upp andra. Och inga föl hann vi ta... Såna grejer.
Vad säger du om resan som ni hade tillsammans?
– Jag har fått så många nya möjligheter, folk fick lite upp ögonen. Den har gett mig större möjligheter till andra fina hästar, träning och sponsorer. Den har hjälpt mig dit jag är i dag. Jag är väldigt tacksam för den. Jag hoppas få uppleva det igen någon gång.
Zinobi har gjort sin sista tävling, men det har knappast inte Emma Tingsby.
Sommaren blev jobbig, men hon brinner fortfarande för sina hästar och sin sport.
Hon äger fem själv och tränar utöver dessa även några andra hästar. Här, bland hästarna hon tränar men inte äger, tror hon sig redan se ett nytt stjärnskott i Thiago.
– Det är min kompis, en nära vän, som äger Thiago. Jag har hjälpt henne rida in honom, haft honom till och från i några år. Förra året tävlade vi i fyraårschampionatet i dressyr. Nu har vi växlat över till fälttävlan. Vi har gjort fyra tävlingar och blivit placerade i tre.
Vägen tillbaka är lång, men Tingsby hoppas en dag bli uttagen i landslaget igen.
Om inte med Thiago, som tros ha bäst chans just nu, så kanske med Felizia. Felizia med z – som en hyllning till hennes äldre halvsyster Zinobi.
– Jag får tävla med henne, det är en kompis till mig som har henne. Så den blir ju extra viktig nu med, att Zinobi får leva kvar lite genom Felizia.
Fotnot: Fälttävlan, som Emma Tingsby framför allt tävlar i, är en mångkampstävling innehållande dressyr, banhoppning och terrängritt.