Susanne Sjöstedt: Det måste byggas samarbeten

Ledare
PUBLICERAD:
Jag är knappast den enda som i veckor gått omkring med en knut i magen över tillståndet i landet, tillståndet i debatten och med oro över vad som komma skall.

För det handlar inte bara om hur landet ska styras. Eller våra regioner och kommuner. Utan kanske ännu mer hur sjutton vi ska lyckas gå vidare från dagens politiska klimat med ett skyttegravskrig med ungefär lika många väljare på varsin sida, anförda av nationella partiledare som blir allt hårdare i tonen.

I kristider, och det får man väl ändå säga att det börjar bli nu, är det alltid någon som lyfter samarbetsalternativet. Ett samlingsstyre kan väl vara bättre än att fajtas mellan varandra, trots en gemensam fiende och trots gemensamma mål, menar de. Samla alla runt ett bord bara och kom överens!

Det vore dumt. ”Samlingen runt bordet” är ju just valet imorgon. Alla går dit med varsin röst och de alternativ som samlar flest röster får också mest att säga till om några år framåt.

Vi skulle inte göra demokratin en tjänst genom att avveckla oppositionen. Vad är väl ett politiskt styre utan en opposition som granskar, avkräver ansvar – och inte minst erbjuder väljarna ett alternativ för hur man skulle kunna göra istället. En hamn för de missnöjda – men ingen skyttegrav.

Det har varit en del hårda ord i den lokala politiska debatten också den senaste mandatperioden. En hånfullhet som verkar invadera varenda kritisk kommentar till ett lagt förslag eller framförd åsikt. Jag sneglar mer åt Degerfors håll nu då, om det inte framgick…

På nationell nivå har jag inga förhoppningar kvar. Där är det så infekterat att det förmodligen måste bli värre innan det blir bättre.

Men kommunpolitikens styrka är pragmatismen. Kommunpolitikerna köper middagsmaten i samma matbutik och finblusen i samma klädaffär. Man åker på samma vägar, har barn i samma skolor och irriteras över samma tomma hus i centrum.

Så klart värderingar spelar roll, men själv har jag bott i och bevakat kommuner och regioner där kristdemokrater suttit i samma kommunstyre som vänsterpartister och miljöpartister, där sossar styrt med moderater och C delat kommunalrådsposter med V. Det går.

Eller ta en politiker som Margareta Karlsson som börjar som Karlskogas första – och hittills enda - kvinnliga kommunstyrelseordförande för S på 90-talet – och slutar som moderat nämndordförande 2022. Jag vågar gissa att hon gjort resan utan att göra avkall på sina grundläggande värderingar.

Tiden är nog för alltid förbi där partier kan räkna med egna majoriteter i kommunval, och sen få lägga ut politiken helt efter eget tycke och smak. Det måste byggas samarbeten och koalitioner och inte grävas skyttegravar.

Jag ser helst att sossarna blir basen i ett sånt samarbete. Jag tror det vore bra. Men i det här läget kan jag till och med nöjda mig med det mesta, så länge rasistpartiet hålls borta från makten.

Detta är en ledarartikel som uttrycker KT-Kurirens politiska linje.