Visst känns dä litte som en skulle gå te tannläkern mä den där malinga inôm sej att en inte ha bestämt sej.
– Ska ja välje å dra ut den där tanna äller ska ja kôste på e rotfylling.
En långdragen process från Varsågod och välj till Var så god och skölj.
Men nu går dä inte å skjute på’et länger.
Ôm en vill vare mä å påverke valresultate’ gjömmen rösting mener ja.
Å ve dä här lage ä en ju så fullprôppad mä valfläsk så dä står en änna ôpp i halsen å litte te.
Hur nu i hele väla di kan kallet för valfläsk. Ja mener, på valera finns dä ju inge fläsk, men dä kanske inte klinger like bra mä valspäck.
– Näe, fläsk dä finns dä bare på griser å isterstinne brukspatroner, som tôrpergubben sa.
Å en sak te. Slôr en litte i böcker så står dä att valfläsk inte ä nôge anne än ’’Överdrivna löften som ges bara för att man ska rösta på just deras parti. Själva uttrycket ’’Valfläsk’’ sägs dessutom komma från danskan, bildat efter ett ordspråk som lyder. ’’Stora ord och fett fläsk fastnar inte i halsen’’.
– Fast dä beror ju på ocken hals di mener å förrästen, ä dä inte dags å byte ut själve orde valfläsk mot nô’t modärnere så att ungdomera förstår va som menes. Va säjs ôm valkebab äller valpizza?
Men i morgon är det som sagt var dags och komplicerat är bara förnamnet.
Röster ja på den så röster ja indirekt på dôm som ja inte vill röste på å röster ja som ja först tänkte kanske jag gynner en annen konstellation som ja inte tôl. Tänk ôm inte skulle röste alls.
– Herre gud, va ska grannen säje ôm han får reda på dä. Näe, dä va att geschvintere förr i tia.
Då rösta en uttå respekt te sinne föräldrer, alltså en rösta likedant som farsgubben, anners feck en sej en tôrving så en snurra som en väderkvarnsvinge övver tune’.
Så dä va som sagt va enklere förr å framför allt mycke mer stil övver cäremonien.
Då hängde far i huse fram finkostymen minst ett dygn inna valdaen för å vädre bôrt naftalinlukta.
Å så la han ner fickure’ i västficka så att guldkejja syntes årdäntlit å te sist stôppa han ner en cigarr i bröstficka på kavajen. Samme cigarr som förre gången å så va han stadd för rösting.
Mä andre ord, han va nôen å räkne mä en da vart fjärde år. Jämställd mä alle annre gubber i Svea rike oavsett va de jobba mä te vardags.
Allt mennas mor gick hemme i tôrpe å dona mä söndasmaten. Men dä skulle bli ändring.
För 1919 röstades den kvinnliga rösträtten igenom och ett par år senare var det även dags för mor i huset att vika ihop förklädet och göra sig i ordning för matning av valurnan.
Och när riksdagen samlades 1922, alltså för exakt 100 år sedan, så var det första gången som ett svenskt parlament utsågs genom demokratiska val.
Men trots att en så där femtio procent av väljarkåren bestod av kvinnor valdes bara fem fruntimmer in i riksdagen. Kerstin ’’Kerstin den första’’ Hesselgren tog som ensam kvinna plats i riksdagens första kammare. Medan Elisabeth Tamm, Bertha Wellin, Agda Östlund och Nelly Thüring bänkade sig i andra kammaren.
Något att fira i dag och stort så det förslog på den tiden kan tyckas, men ett bakslag för gubbarna som ansåg att fruntimmer inte hörde hemma i riksdagen. Men deras bekymmer var ändå litet jämfört med det som talmannen Hugo Hamilton stod inför. Han hade ju av vana och tradition alltid tilltalat riksdagens ledamöter med ’’Mina herrar’’ men hur i hela världen skulle han bära sig åt nu med fem damer närvarande.
Efter långa och svettiga överläggningar med i första hand sig själv kom han till slut fram till att det bästa vore nog att fortsätta med ’’Mina herrar’’. Det var ju som sagt bara fem representanter för det täcka könet närvarande och det var nog bara en tidsfråga innan allt återgått till sin ursprungliga ordning. Kerstin den första tog emellertid uppståndelsen med ro och lät meddela att hon inte hade några problem med att bli titulerad ’’Min herre’’ några månader per år.
Men hur som helst, i morgon går vi och röstar, kvinnor och män, hen & den och all andra.
Varsågod och välj.