Ukrainske flyktingen siktar mot SM-guld: ”Jag gör det här för min pappa”

David Rizvan är uppe i tre raka segrar sedan ankomsten till Karlskoga. Hans nästa stora mål är att bli svensk mästare i diplomboxning 2023.

– Jag gör det här för min pappa. För hans drömmar, säger David, som har mist sin pappa i det pågående kriget.

David Rizvan, 14, hade hunnit med två segrar på svensk mark inför hemmatävlingen i Karlbergshallen 17 september.

Väl där representerade han inofficiellt och indirekt sitt nya land Sverige i en lagkamp mot boxare från norska klubbar.

– Jag kände mig som en svensk när jag gick ut med flaggan, säger David.

– Det kändes bra att boxas här. Jag var redan van vid atmosfären.

David hejades fram av hemmapubliken och var överlägsen sin motståndare Giang Nguyen från staden Moss i södra Norge.

David vann diplommatchen med 30–29 trots att han tilldömdes en del minuspoäng.

– Det var för att domaren trodde att jag slog hårt, men om jag hade slagit hårt hade han förts härifrån i ambulans.

I ukrainsk boxning finns inga motsvarande diplomregler för 14-åringar. David gick ”riktiga matcher”, utan förbud för slagstyrka, innan han kom till Karlskoga.

– Jag skulle vara 100 gånger bättre om jag fick slå hårt. Då skulle jag ha vunnit matchen på 15 sekunder i första ronden.

Hur kändes det när så många hejade på dig?

– Jag hörde det inte under matchen, säger David med ett leende.

Han var för fokuserad för att kunna ta in det som hände runt omkring.

– Men jag hörde det på video efteråt och det var trevligt.

Vi träffade David i klubblokalen två dagar efter matchen och kommunicerade via Google Translate.

Han berättade att han var glad för segern. För sin egen skull, så klart, men ännu mer för sin pappas skull.

– Jag tänker på honom varje minut. Min pappa drömde om att jag skulle bli en bra boxare. Han tränade mig och visade olika tekniker så att jag skulle vinna. Så jag skulle kunna slå vem som helst i vilken hållning som helst och med vilken typ av boxning som helst.

– Jag kommer hit och tränar varje dag – för honom. Så att han kan se att jag inte gav upp bara för hans död. Jag vill bli den bäste boxaren.

David uttrycker det som att hans hemstad Mariupol är borta från jordens yta.

Hans pappa är borta och David har heller inte hört något från sin klubbtränare i Mariupol sedan 24 februari.

David tackar Sverige, Skrantaskolan och framför allt BK Avance och dess ordförande Carola Fritiofsson för hjälpen med att bygga upp en ny tillvaro.

– Carola är en väldigt trevlig person som alltid hjälper oss och klubben. Jag tycker det är jättebra här eftersom jag känner mig hemma. Jag är glad att jag blev accepterad här. Jag kan prata med alla och har fått nya vänner.

– När jag tränar tänker jag inte på vad som hände mellan oss.

Trots allt som har hänt är det ingen tvekan om var David vill bo i framtiden:

– Ukraina är mitt liv, mitt hem.

I väntan på att kunna återvända till Ukraina tränar han för att även bli svensk mästare.

David har redan vunnit ett nationellt mästerskap i Ukraina och håller sig nu redo för diplom-SM nästa år.

– Vi försökte anmäla honom till årets SM, men man måste ha bott i Sverige i ett år. Det kommer han ha gjort nästa år och då kommer han ju vinna. Det tror vi, säger ordförande Fritiofsson.