Mikael Persson leder enduro 3-klassen tre poäng före regerande totalmästaren Brad Freeman inför helgens VM-final.
– Om det skulle bli direkt första året... Det vore nästan overkligt, säger Persson om ett eventuellt guld.
Mikael Persson slutade VM-satsa efter 2018, efter att inför den säsongen gjort ett försök att bli juniormästare med ett eget team men tidigt fått gulddrömmen förstörd av en handskada.
Han berättar att gnistan tändes under sommaren 2021. Gnistan för att ta sig tillbaka till VM och försöka få ut den potential han kände att han inte hade fått ut.
– Det hade gått några år sedan resan tog slut och jag hade funderat på vad jag kunde ha gjort annorlunda.
Vägen tillbaka till VM
Karlskogastjärnan tänker framför allt på 2016 och 2017, då han var kontrakterad VM-förare hos Yamaha.
– Jag hade intalat mig själv att inte ångra att det blev som det blev, att jag hade gjort det jag kunde. Men jag kände mer och mer att jag hade lämnat för mycket på bordet. Att jag inte hade gett max och inte fått ut allt jag kunde.
– När jag blev uttagen till lag-VM (Six Days) kände jag väl att det kanske var min bästa chans att dels försöka bevisa för mig själv och dels försöka bevisa för någon annan.
Persson, som då nästintill jobbade heltid som brunnsarbetare, blev individuell trea i lag-VM i konkurrens med de professionella VM-förarna.
Ett drygt halvår senare, i mars, skrev han VM-kontrakt med Husqvarna och nu är han endast en deltävling från att ta guld i enduro 3-klassen.
– Jag började lite sämre än jag hoppades, men har tagit mig uppåt. Kurvan har pekat ständigt uppåt under hela året. Jag förväntade mig inte att jag skulle kunna vara här. Det känns dessutom som det finns mer att ge kommande säsonger.
”Formen är god”
VM-finalen avgörs efter ett mer än två månader långt uppehåll. Persson genrepade med att köra SM-finalen den gångna helgen och var nästan två minuter snabbare än tvåan.
Persson blev mästare i SM3-klassen och tvåa totalt trots att han stod över en deltävling.
– Det känns väl bra. Formen är god, jag har haft många bra förberedelser och tävlingar inför den här helgen. Jag känner inte att jag hade kunnat göra något annorlunda för att vara i bättre form liksom, säger Karlskogasonen.
Tidningen når honom på vägen ner till östtyska Zschopau, där allt avgörs.
– Det är en jäkligt god känsla. På så sätt känns det riktigt bra. Sen är det så klart en tuff uppgift. Det är ingen dålig grabb jag kör mot, det är ändå totalmästaren från förra året. Han har vunnit totalt flera gånger.
Ställningen
Persson har tre poäng ner till nämnde britten Brad Freeman, den enda realistiska guldkonkurrenten, i E3-klassen inför finalhelgens två race.
Tre poäng är även skillnaden mellan seger och andraplats i varje race.
– Självklart finns det nerver inblandat, men killen jag ”racear” mot... Det är inte någon jag ska slå. Målet inför året var att vara tvåa bakom honom. Nu är jag uppe och slåss om det, bara det är overkligt.
Persson blev ungdomsvärldsmästare 2015 och har nu alltså chansen att ta karriärens andra VM-guld.
– Jag åker dit och tänker att det går som det går. Jag ska ge allt och köra mina bästa race i år. Gör jag det är jag nöjd ändå, oavsett om jag vinner eller inte. Pressen ligger inte på mig.
Fotnot: Persson ligger åtta i Enduro GP, totalställningen med alla klasser inräknade, inför avslutningen.
Perssons långa väg tillbaka till VM: ”Har ångrat fel som hände”