När ojämlikhet ökar fungerar samhället sämre I dagarna fick vi det senaste resultatet av det globala jämlikhetsindexet. Sverige ligger nu på 20:e plats. Vi har alltså tappat 10 placeringar under de senaste två åren vilket innebär att Sverige just nu är sämst i Norden på att bekämpa ojämlikhet.
Ojämlikhet yttrar sig på olika sätt som exempelvis genom förutsättningar, resurser, livslängd, utbildning, framtidstro etc. Skillnaderna återfinns på såväl individ- som samhällsnivå. Forskning visar att ojämlika livsvillkor är någonting som kan ”ärvas” genom utbildningsnivå där föräldrarnas utbildning spelar en viktig roll för barnens utfall i livet.
Jag vill tro att vi alla är överens om att barn ska ha samma livschanser oberoende vilken familj de föds in i. För att detta ska ske behöver vi ett samhälle som kompenserar och jämnar ut klyftor mellan olika grupper, inte förstärker dem. En trend i dagens Sverige som är särskilt utmärkande är hur den ekonomiska ojämlikheten ökar. De rikare blir rikare och de fattigare fattigare. Klyftorna ökar i en rasande fart. Detta i sin tur leder till de mest centrala sociala samhällsproblemen som vi ser idag, nämligen en ökad social oro, politisk instabilitet, våld och kriminalitet.
När ojämlikhet ökar fungerar samhället sämre – något som jag tror att många av oss uppmärksammat under den senaste tiden. Här ser jag två problem. Det första är att det finns en tro om att vi är jämlika och att det är ”tillräckligt” och därav är frågan avklarad. Det andra är att det finns en tro på att om vi bekämpar kriminalitet och våld så kommer allt att lösa sig. Kriminalitet och våld är ett symtom av ojämlikhet och därför kommer det behövas fler åtgärder. Att bekämpa symtom är nödvändigt, men för att göra en långsiktig förändring behöver vi bekämpa orsaken, det vill säga strukturer som skapar och förstärker ojämlikhet. I analysen framkommer att satsningar inom vård och utbildning kontinuerligt minskat vilket kan ses som en del av problemet. Hur ska vi bekämpa ojämlikhet när det inte finns resurser och förutsättningar?
Slutsatsen utifrån detta dystra resultat är att vi aldrig får släppa frågan som rör jämlikhet. Perspektivet måste genomsyra alla politiska beslut, något som jag kommer att kämpa för i regionfullmäktige, särskilt nu i dessa tider av ofrid och ojämlikhet.
Malin von Wachenfeldt, Vänsterpartiet