Den 15 november 2017 ändrades livet drastiskt för Bengt Rodin när han fick en svår stroke.
Från att ha levt ett äventyrligt liv hamnade han i rullstol.
– Det hade varit lätt att ge upp då.
”Att återgå till livet efter stroken”, heter Bengt Rodins senaste bok. I den berättar han om sin kamp för att komma tillbaka till ett drägligt liv och hur han gjort för att komma framåt. Faktadelen är skriven av neurofysioterapeut Steven Allen, som är Bengts sjukgymnast. I boken får man följa Bengt på olika resor och den ger även tips om lämpliga turer.
Gav inte upp
Bengt är gift med Britt-Marie, har två barn och tre barnbarn. Han är i dag snart 72 år och har sedan tolvårsåldern ägnat stor del av sin fritid åt friluftsliv i form av fjällvandring såväl sommar som vinter, bergsbestigning, långfärdsskridsko- och kajakpaddling. På 90-talet ordnade han kajak- och skidturer på Grönland.
– Jag har provat på alla sysselsättningar jag gjorde innan och det är kajakturer och vandring som fungerar i dag.
Under sina verksamma år jobbade han som ingenjör i Björkborn med kruttillverkning.
– De sista tio åren jobbade jag med säkerhet, det har jag nytta av i mitt friluftsliv också.
Första månaderna efter stroken satt han i rullstol och hade hemtjänst.
– Det var lätt att ge upp då men det är väldigt viktigt att komma igång så fort som möjligt.
Efter två månader var Bengt uppe på benen igen.
– Det gick fort tillbaka till livet. En kvinna från hemtjänsten sa till mig att hon inte sett något liknande på 30 år, men jag hade bestämt mig! Sen är jag ju så klart lite besviken att det inte är som innan, men man får kämpa, säger han och tillägger:
– Man lär sig olika tekniker och det blir lite bättre månad för månad.
Den röda tråden i Bengts nya bok är att man ska gå tillbaka till det man gjorde innan stroken.
– Det började jag med efter tre månader och det har fungerat bra. Även om det tar mycket längre tid så mår man bra av det. Att jag skrivit boken beror framförallt på att jag vill hjälpa och peppa andra. Alla måste inte paddla kajak, men det är viktigt att fortsätta med det man brinner för, säger han och fortsätter med ett skratt:
– Det är bra med styrketräning också, jag håller på med det men det blir ju ganska tråkigt.
En klippa
Bengt berättar att han träffat många strokepatienter som gett upp.
– Det tycker jag är så synd.
Under de fem år som passerat efter stroken har Bengt gjort ett 40-tal turer, mest kajakturer, men även vandringar.
– Vi åkte ofta utomlands tidigare och det fortsätter vi med.
Frun Britt-Marie är en klippa som delar hans intressen och hjälper och stöttar i alla lägen.
– Drömmen om att gå i fjällen provade jag förra året och även i år. Det gick bra men tar mycket längre tid nu. Jag har testat mycket annat också och det fungerar!
I Stockholm finns ett gäng gamla kompisar som också ställer upp mycket.
– Vi har åkt ut på fyradagars tältturer varje sommar med kajakerna. Oftast i Stockholms skärgård, men även i Vänern.
Bengt och Britt-Marie har gjort tre turer till Grekland med guide där de åkte runt med kajak. Dessutom har Bengt tillsammans med två vänner genomfört en tio dagar lång tur i Grekland med egna kajaker.
– Det var ett stort framsteg, jag planerade hela resan själv. Jag har ju själv varit kajakguide men det klarar jag inte idag.
Tillsammans med Britt-Marie går han det tre kilometer långa Aggerudsspåret upptill sex morgnar i veckan.
– Just att ha de rutinerna är bra. Vi träffar mycket folk och har fått många nya bekantskaper, det håller också upp humöret.
”Att återgå till livet efter stroken” är den tredje boken Bengt gett ut.