Susanne Sjöstedt: Det handlar om trovärdighet

Ledare
PUBLICERAD:
Kanske är det viktigaste förslaget i det arvodesreglemente för kommunpolitikerna i Degerfors att framtida ändringar i reglementet ska fattas av de avgående politikerna i slutet av mandatperioden istället för av de tillträdande politikerna.

Det blir mer smakligt så. Det behöver man inte ens snegla på Norrtälje för att fatta.

Du har definitivt sett klippet, om inte på SVT så i de hundratals skämtsamma memes som cirkulerade häromveckan. Moderatpolitikern som uttryckslöst stirrar in i tv-kameran i 26 långa sekunder efter att reportern precis frågat om pengarna inte kunnat användas bättre än på höjda politikerarvoden.

De styrande högerpartierna i Norrtälje föreslog på mandatperiodens allra första möte en hisnande höjning av sina egna arvoden. Kommunstyrelsens ordförande skulle med det få över 20 000 kronor extra i månaden – på ett arvode som redan innan låg på närmare 90 000 kronor.

Efter att beslutet blivit riksnyhet och både kritiserats och hånats från norr till söder, drogs det tillbaka och blev ett avskräckande exempel för många nyvalda kommun- och regionpolitikerna över landet. Ett år som detta, med ekonomisk kris, inflation, risk för omfattande nedskärningar i kommun- och regionbudgetarna, är det inte riktigt läge att justera politikerarvoden mer än på marginalen.

Så kommunpolitikerna i Degerfors får nog helt enkelt inse att det inte spelar nån roll att politikerarvodena här ligger väldigt lågt, chansen att göra så mycket åt det de närmaste åren har passerat. Att inleda en ny mandatperiod med något annat än låga procentpåslag kommer att väcka ont blod bland inte minst lågbetalda kommunanställda som inte kan räkna med någon reallöneökning i den kommande avtalsrörelsen och därtill stålsätter sig för ännu ett år med kommunalekonomiskt stålbad.

Men det finns ändå skäl att påpeka att förtroendevalda ute i kommunerna gör otroligt mycket av sitt politiska arbete ideellt. För varje arvoderad sammanträdestimme – i fullmäktige eller nämnder – lägger de allra flesta flera obetalda timmar på inläsning av underlaget, partiets gruppmöten och föreningsmöten.

Räknas de timmarna in är det mer lönsamt att sitta i kassan på Ica än att bli lokalpolitiker.

Yrkespolitikerna är färre, jobbar mer men har hyggligt bra betalt. Jämfört med fritidspolitikerna alltså, inte jämfört med tjänstemännen de styr över.

Ett kommunalråd har sämre betalt än de högsta kommunala tjänstemännen. Regionstyrelsens ordförande har i arvode ingenstans i närheten av regionchefens lön – precis som statsministern har mindre betalt än sin bäst betalda myndighetschef. Allesammans har de otroligt mycket lägre arvode än löneläget för inom det privata näringslivet.

Det är inte på att kapa politikerarvoden kommuner och regionen kommer på fötterna ekonomiskt. Men det gör ingenting om politikerna förstår att hur de agerar i arvodesfrågor påverkar deras trovärdighet.

Susanne Sjöstedt