Karlskoga kyrka är inte bara stadens äldsta kyrka, med anor från renässansen, utan också kyrkan där Selma Lagerlöf konfirmerades på 1870-talet.
Det är också en plats för att ta farväl av och hedra de avlidna.
– Jag tror att det finns en fortsättning och det ger hopp, att det inte tar slut, säger kyrkoherden Pernilla Rosin.
Begravningar är en naturlig del av jobbet i kyrkan och döden är någonting som personalen hanterar i princip dagligen.
– Det är oerhört viktigt, så man känner att man gör någonting värdefullt för människor som sörjer. Det är inte säkert att vi kan svara på allt, men vi kan lyssna, säger Pernilla Rosin, kyrkoherde i Karlskoga församling.
Hon fortsätter:
– Vi går in där inte så många andra kan och vi ryggar inte undan för det. Vi finns där när verkligheten kommer ikapp och livet brister. I dag finns det tyvärr de som väljer att hoppa över att ha en begravning. Jag tror att många ångrar sig, det är ju en del i sorgen.
Pernilla Rosin berättar vidare att hon ibland leder begravningar när inga anhöriga är närvarande.
– Då brukar jag tänka att jag får vara den som sörjer. Jag ska göra allt för att hedra den här personens liv, deras liv är fortfarande värdefullt.
Kyrkogård under golvet
Golvet i kyrkan öppnades upp i samband med renoveringen 2016 och då hittades flera gravar.
– Innan det här blev kyrkorum var det en del av kyrkogården, berättar Pernilla Rosin och blickar ut över kyrkbänkarna.
Under golvet inne i sakristian, som är den första delen av kyrkan som började byggas i slutet av 1500-talet, finns femton kistor med människor som begravdes på 1700-talet.
– Det var de ”fina” som begravdes där.
De flesta som vilar i kistorna under sakristian är identifierade, som till exempel brukspatronen Carl Jansson Camitz (1762-1790) och Anders Lönbohm (1714-1764) som under en period var borgmästare i Kristinehamn.
Två av gravstenarna som hittades vid den senaste renoveringen sitter uppe på väggarna, som pryds av välbevarade målningar. Taket har också smyckats en gång för många hundra år sedan. Det är en häftig känsla att stiga in i det historiska lilla rummet.
– Vi känner oss privilegierade som får jobba i den här miljön, konstaterar Pernilla Rosin.
Stor högtid
Den 5 november i år firar Svenska Kyrkan alla helgons dag, som alltid firas lördagen mellan den 31 oktober och den 6 november.
Den allmänna helgdagen, som varit en del av det svenska kyrkoåret sedan medeltiden, uppmärksammar alla kända och okända helgon och martyrer. Den 6 november följer alla själars dag, där många enligt traditionen minns och hedrar döda anhöriga genom att besöka kyrkogården och tända ljus.
– Det är vår största högtid efter julen, säger Pernilla Rosin.
Har du upplevt någonting övernaturligt i kyrkan?
– Nej, jag har inte upplevt någonting och för mig skulle det inte ge någonting, jag får bara ont i magen. Jag väljer att fokusera på saker jag mår bra av. Jag tittar inte på skräckfilm, jag tittar hellre på stand up comedy.
Ibland tänker jag att jag har en skyddsängel
Pernilla Rosin funderar en stund innan hon fortsätter:
– Ibland tänker jag att jag har en skyddsängel. Vissa saker är oförklarliga. Det är som att någon guidar en – det är svårt att förklara och sätta ord på det. Jag hoppas att det finns någonting som gör oss gott.
Vad tror du händer efter döden?
– Jag tror att det finns en fortsättning och det ger hopp, att det inte tar slut. Vi kommer till Gud, det finns en evighet och det finns en plan med att vi är här.
LISTA: Åtta kusliga platser med spännande historiaFakta
Karlskoga kyrka
Det var redan den 1 juli 1586 som hertig Karl IX tog beslut om att Karlskoga skulle få en egen kyrka.
I början av 1600-talet stod den ursprungliga delen – den nuvarande sakristian – av Karlskoga kyrka färdig. Den var 12 meter lång och 6,5 meter bred med sadeltak och byggd med liggande timmer.
Det fanns till en början inga bänkar inne i kyrkan, gudstjänsterna firades stående på jordgolvet. Under 1600-talet byggdes kyrkan ut med bland annat en läktare. Den första och äldsta delen av kyrkan byggdes om till en sakristia, ett förberedelserum för präster och kyrkvärdar. Kyrkan fick även ett torn och bekläddes med spån på utsidan. Bönderna i trakten fick i uppdrag att samla ihop spån från sina gårdar, vilket gör att de olika spånskivorna skiftar i flera röda nyanser.
1705 var kyrkan nära att falla omkull, eftersom väggarna gick isär, och en ombyggnation genomfördes. Kyrkan fick behålla formationen av ett kors.
1723 tillkom målningarna i taket inne i koret, området längst fram i den östra delen av kyrkan där altaret finns.
Flera renoveringar och utbyggnader har genomförts under åren och kyrkan har till exempel fått ett nytt altare, nya bänkar och centralvärme.
Under 2015 och 2016 fick kyrkan ett rejält ansiktslyft när den återigen byggdes om invändigt och målades om invändigt i en mer enhetlig och ljusare färgskala.
Kyrkan har även fått fler toaletter, ett litet kök, nytt golv och fjärrvärme. Utvändigt har fasaden målats om och trasiga delar av ytterbeklädnaden bytts ut.
Källa: Karlskoga församling
Skillnaden mellan Alla helgons dag och halloween
De två dagarna uppmärksammar de döda, men på väldigt olika sätt.
Halloween firas alltid den 31 oktober och har sitt ursprung i den keltiska kulturen på Irland. Den keltiska traditionen var att klä ut sig i skräckinjagande masker för att skrämma bort ”de döda”, som enligt deras tro reste sig från sina gravar i form av onda andar den här natten. Det var samtidigt en festlig afton med tända eldar och en del av det keltiska nyårsfirandet.
Ordet halloween kommer från ”all hallow’s eve” – alla helgons afton.
Halloween kom till USA på 1800-talet med irländska emigranter och i Sverige började högtiden uppmärksammas på allvar i för drygt 30 år sedan.
Under den svenska allhelgonahelgen tänker vi på helgonen och våra döda anhöriga. Högtiden består av två dagar – alla helgons dag och alla själars dag.
Alla helgons dag infaller alltid en lördag mellan 31 oktober och 6 november.
Det har genom åren vuxit fram en tradition att besöka gravar och tända ljus.
Ursprunget till alla själars dag är att kyrkans präster var oroliga över tron på att de döda kunde komma tillbaka i form av andar.
Tanken med den nya helgdagen var att folk skulle minnas sina anhöriga genom att be och tända ljus för dem. Förhoppningen var att dagen skulle ersätta det gamla keltiska firandet.
Källa: Svenska Kyrkan och Fazer