Karlskoga kyrka ryggar inte undan för dödens närvaro

Karlskoga kyrka är inte bara stadens äldsta kyrka, med anor från renässansen, utan också kyrkan där Selma Lagerlöf konfirmerades på 1870-talet.

Det är också en plats för att ta farväl av och hedra de avlidna.

– Jag tror att det finns en fortsättning och det ger hopp, att det inte tar slut, säger kyrkoherden Pernilla Rosin.

Begravningar är en naturlig del av jobbet i kyrkan och döden är någonting som personalen hanterar i princip dagligen.

– Det är oerhört viktigt, så man känner att man gör någonting värdefullt för människor som sörjer. Det är inte säkert att vi kan svara på allt, men vi kan lyssna, säger Pernilla Rosin, kyrkoherde i Karlskoga församling.

Hon fortsätter:

– Vi går in där inte så många andra kan och vi ryggar inte undan för det. Vi finns där när verkligheten kommer ikapp och livet brister. I dag finns det tyvärr de som väljer att hoppa över att ha en begravning. Jag tror att många ångrar sig, det är ju en del i sorgen.

Pernilla Rosin berättar vidare att hon ibland leder begravningar när inga anhöriga är närvarande.

– Då brukar jag tänka att jag får vara den som sörjer. Jag ska göra allt för att hedra den här personens liv, deras liv är fortfarande värdefullt.

Kyrkogård under golvet

Golvet i kyrkan öppnades upp i samband med renoveringen 2016 och då hittades flera gravar.

– Innan det här blev kyrkorum var det en del av kyrkogården, berättar Pernilla Rosin och blickar ut över kyrkbänkarna.

Under golvet inne i sakristian, som är den första delen av kyrkan som började byggas i slutet av 1500-talet, finns femton kistor med människor som begravdes på 1700-talet.

– Det var de ”fina” som begravdes där.

De flesta som vilar i kistorna under sakristian är identifierade, som till exempel brukspatronen Carl Jansson Camitz (1762-1790) och Anders Lönbohm (1714-1764) som under en period var borgmästare i Kristinehamn.

Två av gravstenarna som hittades vid den senaste renoveringen sitter uppe på väggarna, som pryds av välbevarade målningar. Taket har också smyckats en gång för många hundra år sedan. Det är en häftig känsla att stiga in i det historiska lilla rummet.

– Vi känner oss privilegierade som får jobba i den här miljön, konstaterar Pernilla Rosin.

Stor högtid

Den 5 november i år firar Svenska Kyrkan alla helgons dag, som alltid firas lördagen mellan den 31 oktober och den 6 november.

Den allmänna helgdagen, som varit en del av det svenska kyrkoåret sedan medeltiden, uppmärksammar alla kända och okända helgon och martyrer. Den 6 november följer alla själars dag, där många enligt traditionen minns och hedrar döda anhöriga genom att besöka kyrkogården och tända ljus.

– Det är vår största högtid efter julen, säger Pernilla Rosin.

Har du upplevt någonting övernaturligt i kyrkan?

– Nej, jag har inte upplevt någonting och för mig skulle det inte ge någonting, jag får bara ont i magen. Jag väljer att fokusera på saker jag mår bra av. Jag tittar inte på skräckfilm, jag tittar hellre på stand up comedy.

Pernilla Rosin funderar en stund innan hon fortsätter:

– Ibland tänker jag att jag har en skyddsängel. Vissa saker är oförklarliga. Det är som att någon guidar en – det är svårt att förklara och sätta ord på det. Jag hoppas att det finns någonting som gör oss gott.

Vad tror du händer efter döden?

– Jag tror att det finns en fortsättning och det ger hopp, att det inte tar slut. Vi kommer till Gud, det finns en evighet och det finns en plan med att vi är här.