Nu närmar sej gravsmyckningstiden
när Allhelgonahelgen inför dörren står,
då väcks alla gamla minnen
från dem som ej längre här går.
Denna tid kommer tankarna åter,
runt dem som nära mej stod,
inom mej blandas glädje och vemod
med en saknad går jag här på jord.
All sin kärlek de över mej öste,
under åren fanns de alltid där,
som ung tog jag dem för givet,
vad jag än gjorde så höll de mej kär.
Snart ska jag åter stå vid graven
och för de bortgångna tända ett ljus,
låta minnena gå mej till mötes
denna kväll med sitt stilla sus.
Det som då fyller hela mitt inre,
är de kära som en gång var här,
vårda skall jag alltid deras minne,
som Allhelgonahelgen fram till mej bär.
A-M Käll