Susanne Sjöstedt: Vad är alternativet Svantesson?

Ledare
PUBLICERAD:
Den nya regeringen vann valet på lögn efter lögn efter lögn till väljarna om beslut de redan i förväg visste att de inte skulle genomföra.

För högerväljarna som väntade på att i alla fall några av valrörelsens många vallöften skulle uppfyllas, blev det inte så mycket att glädjas över. Inte ens genom att sno pengar från biståndet och kulturskolan fick regeringen pengar över till ens en bråkdel av allt man lovat.

Från att kalla inflationen för ”Magdapriser” i valrörelsen, används den nu som en ursäkt för att inte leverera. Som SD:s Oscar Sjöstedt som viftat bort valsvek med att ”ibland är verkligheten och spökar”.

Den nya regeringen vann valet på lögn efter lögn efter lögn till väljarna om beslut de redan i förväg visste att de inte skulle genomföra, men låtsas nu att de togs på sängen av hur illa ställt det var med inflation och lågkonjunktur.

Det är så dags nu att som högerväljare sitta och gnälla över utebliven hjälp att hantera höga drivmedelskostnader och elpris. Det är ju inget emot vad de kommer att uppleva när kommunerna måste dra åt livremmen.

Kommunerna och regionerna behöver 20–30 miljarder kronor extra i statsbidrag per år för att klara inflationskrisen. Det menade högerstyrda SKR, Sveriges kommuner och regioner, inför budgetpresentationen.

Allt mindre än det betyder omedelbara nedskärningar ute i landet. Mindre pengar till skolan, till omsorgen, till vården. Till allt egentligen.

I den blåbruna regeringens första budget blev det … sex miljarder. Det är mindre än regeringen i samma budget lägger på sänkta drivmedelsskatter trots att det bara bidde en tummetott av valrörelsens löften om upp till tio kronor billigare diesel.

Sex miljarder är inte bara för lite pengar för ens täcka kostnadsökningarna ute i kommunerna på grund av inflationen, det är faktiskt en kraftig sänkning jämfört med tidigare år eftersom tillfälliga, pandemirelaterade statsbidrag på nästan dubbelt så mycket nu fasas ut.

Det tillkommer förvisso vissa riktade statsbidrag till bland annat fler vårdplatser och kortade vårdköer, men faktum kvarstår – regeringen ger med ena handen och tar tillbaka det dubbla med andra handen. Det är verkligen uppseendeväckande fräckt att låtsas som att det är resursförstärkning man ägnar sig åt.

Det är lika uppseendeväckande fräckt att som finansminister därefter förklara att det ”vore olyckligt om många kommuner och regioner höjer skatten framöver” eftersom det skulle ”försvåra för hushållen”.

Vad är alternativet Svantesson? Hur ska mamma på ålderdomshemmet, pappa med hemtjänst, ungarna i skola och barnomsorg och den kroniskt sjuka mostern få hjälp med vad de behöver om du inte är beredd att bidra med pengar ens för att upprätthålla status quo och täcka kostnadsökningarna kommunerna redan har?

Susanne Sjöstedt