Karlskoga ridklubb sitter på flera äldre hästar och skulle egentligen behöva byta ut ett flertal ur dagens stall. Det ekonomiska utrymmet saknas dock efter att priserna skenat - både under pandemin och den påföljande höga inflationen.
I akut behov av nya hästar – men pengarna saknas: ”Konstgjord andning”– Det är viktigt att poängtera att detta inte är en unik situation för oss här i Karlskoga utan ridskolor runt om i landet sitter med liknande problem. Sedan är det svårare för en mindre skola i landsbygd då man är mer beroende av varje enskild häst samt jobbar med ett mindre kundunderlag än i storstäderna.
Ridskolechef Ulrika Westin förklarar en situation som, precis som i många andra verksamheter, är dubbelbottnad.
För Karlskoga ridklubb har det blivit en situation där man inte längre kan kontrollera sitt eget öde, samtidigt som man är tacksam för den hjälp som kan ges från kommunen.
– Vi är jättetacksamma för all hjälp vi får och alla idrottsföreningar har fått det tuffare.
Snäva marginaler
Det ekonomiska underlaget, intäktsmässigt, ligger på runt 150 000 kronor per månad. Varje häst på skolan kostar, vanligtvis, mellan 6 och 7 000 kronor per månad och totalt finns idag 16 hästar i verksamheten. När man adderar tre heltidslöner på det så blir det en kalkyl som svingar på marginalen.
– När priserna går upp blir det en ond spiral och vi hade knappt någon marginal redan innan inflationen tog fart så givetvis påverkar det mycket. Sedan driver vi en verksamhet där man inte kan ta en paus eller stoppa något för vi jobbar med levande djur som måste ha mat, och som måste skötas om, vilket ställer krav på oss på ett annat sätt.
Första personen börjar 07 och den sista går hem vid 22 och eftersom lagen, vid hantering av hästar, kräver att minst två personer måste vara på plats samtidigt finns inte heller något utrymme att justera timmar.
– Det positiva är att vi jobbar med människor i alla åldrar så det är ett väldigt brett spann. Det här är en plats som har en bevisad positiv effekt på människors mående så det är väldigt tacksamt att få driva en verksamhet som får andra att må bra.
Nya förutsättningar
Av de 16 hästar som finns i stallet är det flera som egentligen borde bytas ut. Priserna har dock som sagt skenat och därför finns inte längre utrymme nog till ett skifte.
– Det är inte bara en negativ sak, att vi kunnat behålla våra hästar under lång tid är ändå väldigt tacksamt, men det är en känslig situation. Vi behöver byta ut en del och det tar ett tag att skola in en ny ridskolehäst, då de måste lära sig att vänja sig vid att det ständigt handlar om nya människor med olika förutsättningar. De skall kunna hantera det både rent fysiskt och psykiskt och det tar tid.
Utbudet bland potentiella hästar har också minskat, vilket i sig bidragit till en förvärrad prisbild tack vare ökad konkurrens.
Många av dagens hästar avlas fram för tävling och där krävs andra egenskaper. En häst som skall agera utbildningsunderlag behöver ha andra attribut vilket gjort att det blivit både svårare och dyrare att få tag på en som passar på en ridskola.
– Vi pratar prisökningar på flera tiotusentals kronor; idag får du betala mellan 100 - 150 000 kronor för en bra häst. Sedan kan man ha tur och göra fynd men det krävs ett väldigt jobb för att hålla koll på utbudet.
Säg att två hästar behöver bytas ut samtidigt, skulle ni kunna hantera det ekonomiskt?
– Nej.
Ridklubben ansökte under året om ett kommunalt bidrag på 140 000 kronor hos kultur- och fritidsnämnden, för att kunna köpa in en ny häst samt foder till densamma. Pengar saknades dock i nämnden varpå kommunstyrelsen istället valde att bevilja 60 000 till en häst samt 40 000 till foderkostnad, totalt 100 000 kronor, från styrelsens post för extra föreningsstöd.