Det finns dom som ifrågasätter Degerfors IF:s betydelse för vår kommun, och bara ser fotbollen som en kostnad.
Jag önskar att de personerna hade varit med på Eleda Stadion i Malmö i söndags.
När vi var 150 Degerforssupportrar som hade samlats på läktaren; barn, pensionärer och allt däremellan. Jag stod bredvid min Jack och hans kompis Vincent när en av de “tuffa” fotbollssupportrarna lämnade över två enorma rödvita flaggor till dom och sa “dom här ska ni ha idag. Dom är ni värda.”
Jag ser hur vi förenas, match efter match. Unga och gamla, i alla tänkbara storlekar, hudfärger och kön.
Och jag önskar också att dom som gnäller hade varit med när matchen var över och vi hade klarat oss kvar i Allsvenskan, och glädjen var oändlig och fantastisk. När spelarna springer fram till oss och jublar. Jag önskar att dom hade fått stå intill när Erik Lindell, en av Jacks stora favoriter i laget, gick fram till Jack på läktaren och kramade om honom, bara minuter efter slutsignalen.
En stund senare hörde jag Ola Toivonen inleda sitt tacktal, som även sändes direkt i Kanal 5, med att hylla Degerfors IF som en unik klubb i svensk fotboll.
En hemresa senare står jag ute på Medborgargatan i natten och ser spelarbussen anlända till Degerfors efter matchen i Malmö. Jag ser den äldre damen med hunden, tonårstjejerna, min 12-åriga Jack och hans klasskompis Erik, ultrasupportrar, Nedzad som äger Bosna och alla möjliga andra. Vi är nog den mest brokiga skara man kan tänka sig, men vi har en sak gemensamt: Vi älskar det här laget, och vi älskar den bragd dom har åstadkommit genom att återigen säkra ett allsvenskt kontrakt.
Jack tar bilder med Adam Carlén, Erik Lindell och Gustaf Lagerbielke under firandet ute på gatan, och jag vet att den här dagen och natten kommer att finnas med honom för alltid.
Dagen efter kommer jag att läsa en kommentar på Facebook från någon som blev störd av ljudet och var arg. Själv skriver jag ett inlägg och tackar för att min son får uppleva detta. Att han med egna ögon får se att det går att lyckas, även om man kommer från en liten, liten ort i Värmlandsskogarna. Att det är värt att fortsätta, även när alla har räknat ut en.
För mig är det egentligen allt värde som behövs, det som förebilderna ger våra barn och unga. Men dessutom vet jag hur mycket fotbollen betyder för flera av oss som driver verksamheter i samhället. Varje vecka har jag människor i min butik som inte kommer härifrån, men som valt att åka till Degerfors eftersom de älskar vårat fotbollslag. Dom handlar i våra butiker, äter mat på våra restauranger och sover på vårt bed & breakfast eller på campingen.
Föreningen har dessutom 350 ungdomar i sin verksamhet. Nu i veckan blev det klart att ungdomsfotbollen i Degerfors får en miljon kronor via det som heter Hemmaklubben, där fotbollssupportrar från hela landet har röstat fram sitt favoritlag. Degerfors kom femma, efter AIK, Djurgården, Hammarby och IFK Göteborg.
Sen kom vi. För att Degerfors verkligen är Hela Sveriges lag. Tack vare det får våra ungdomar pengar som betyder att ännu fler får ännu bättre förutsättningar till aktivitet, kamratskap och glädje.
Det värde Degerfors IF ger vår kommun är nog svårt att förstå om man inte vill se hela bilden. Men väljer man att göra det så ser man något vackert. En väldigt speciell bild, som vi ska vara tacksamma för att vi har.