En av Sveriges mest profilerade politiska journalister, Anders Holmberg, lyckas inte locka politiska makthavare till sitt intervjuprogram ”30 minuter”. Ingen av partiledarna, tillika ministrarna, i regeringspartierna vill ställa upp. Även SD-ledaren Jimmie Åkesson har tackat nej.
– Vi har även sökt finansministern, klimatministern, kulturministern, justitieministern och migrationsministern. Plus Sverigedemokraterna Richard Jomshof, Björn Söder och Elsa Widding. Men det har varit nej från samtliga, berättade Holmberg för Expressen i förra veckan.
– Det innebär att det har gått tio program den här säsongen utan företrädare från den sidan som har vunnit valet.
Argumenten är mindre variationer på samma tema: att de inte har tid och att de inte prioriterar medieframträdanden. Ungefär samma svar som många andra journalister på landets stora tidningar vittnar om att de fått när de om och om igen försökt boka intervjuer med statsråd i den nya regeringen. Om de ens får svar.
Anhängarna på högerkanten fullkomligen myser över att politiska makthavare håller sig borta från journalistisk granskning. ”Bra att de inte dansar efter SVT:s pipa”, menar vissa och tycker att ”vänstermedier” som Aftonbladet, DN och SVT ska hållas kort, kanske till och med bojkottas.
”Det är bra att de fokuserar på att regera istället”, menar man – och verkar inte fatta att med makt kommer granskning.
De som nu gläds över att makthavare vägrar granskning är förmodligen samma människor som delade klipp och kritik från när den gamla regeringens socialdemokratiska statsråd utsatte sig för Anders Holmbergs skarpa utfrågningar och inte så sällan gick spaka därifrån. Magdalena Andersson, Morgan Johansson, Annika Strandhäll – och så sent som häromveckan förra finansministern Mikael Damberg som fick hoppa in och diskutera regeringens budget eftersom hans efterträdare på posten inte ville.
Visst fick S-politikerna några törnar, men de vågade sig i alla fall dit. De utsatte sig för den granskning som kommer med uppdraget istället för att ducka.
Nu verkar det istället som att de nya statsråden är för fega för att sätta sig i utsatta situationer där en pressekreterare inte kan avbryta obehagliga frågor från journalister om exempelvis kritiken mot Tidöavtalet, den underdåniga hållningen till Turkiet – eller anklagelser om vallöftesbrott.
Att finansminister Elisabeth Svantesson (M) ställde upp på sin första längre intervju i Svenska Dagbladet förra veckan, bidrar säkert till oron. För det gick väl så där. Svantesson får nu utstå skarp kritik bland annat för den skrämmande likgiltighet hon uppvisade kring chanserna att nå uppsatta klimatmål.
”Gör vi inte det så gör vi inte det”, sa Svantesson.
Om en av de mest erfarna politikerna i regeringen inte har bättre omdöme än att uttala sig så i en intervju, förstår man kanske varför regeringskollegorna tvekar.
Susanne Sjöstedt