Temperaturen sjunker och det blir allt kallare och mörkare. Då passar Jonas Ek på att ta ut sin Triumph TR3A.
– Bilar är som hundar. De måste rastas regelbundet för att må bra, säger han när han vrider om startnyckeln.
Den lilla bensinmotorn vaknar till liv med ett rytande för att omedelbart gå ned på en mullrande tomgång som lägger sig som en ljudmatta i garaget.
Jonas Ek kör varsamt ut den ljusblå sportbilen som verkar vara med på noterna.
– Gamla brittiska bilar kan vara lite tjuriga ibland, säger han med ett stort leende när han med viss möda tar sig ur det extremt låga och trånga fordonet som inte är byggt för långa förare.
Bilen får stå på tomgång ett tag för att motorn ska bli varm och under tiden passar han på att stänga till jackan och dra på sig handskar. Termometern visar på några plusgrader och trots att det är vindstilla kommer det att bli kallt att sitta i en öppen sportbil.
– Jag försöker köra så mycket jag kan, flest mil blir det såklart på sommaren. Men jag tycker att det är lika kul att ta ut den även på vinterdagar när det är torrt och fint på vägarna, säger han och sneglar på temperaturmätaren som visar att bilen är redo för dagens utflykter.
Vi får följa med på turen som går på de slingrande småvägarna utanför Karlskrona och den iskalla fartvinden gör att det tåras i ögonen. Motorn är högljudd och villaägare som är ute i sina trädgårdar vänder sig om och tittar nyfiket på den lilla ljusblå bilen som susar förbi.
Fartvinden och ljudet från motorn gör att det känns som att vi kör riktigt snabbt. Men det är bara en illusion eftersom vi inte ens är i närheten av de tillåtna hastigheterna, och det känns bra eftersom en så här gammal och liten bil inte direkt har någon krocksäkerhet att tala om.
Det enda skyddet som finns är två enkla midjebälten, som på sin tid var väldigt kontroversiella. På 1960-talet fanns det till och med läkare som ansåg att man inte skulle använda midjebälten överhuvudtaget, eftersom man inte skulle hinna hoppa ur bilen om man var på väg att volta.
– När jag köpte bilen fanns det inga bälten i den, men jag har eftermonterat tidstypiska midjebälten. De gör att man sitter fast bättre och slipper hålla sig i ratten när det går undan, säger Jonas Ek som menar att det enda problemet med att använda bilen vintertid är att det alltid är en utmaning när den ska tvättas.
Eftersom han bor långt ut på landet är det inte någon större idé med att åka till en tvätthall – bilen blir lika smutsig när han ska köra hem den igen. Och att tvätta den hemma funkar inte så bra när det är minusgrader.
Jonas Ek som i dag är 61 år, köpte sin Triumph till sig själv som 50-årspresent. På vägen hem började motorn läcka olja men han kunde konstatera att felet gick att åtgärda ganska enkelt. Sen dess har det blivit en del mekande, men han tycker att det är lite av tjusningen med brittiska bilar.
– Jag hittade av en slump en motor med växellåda på Blocket som jag passade på att köpa. Den har jag som reserv, går något sönder är det bara att lyfta in den delen i bilen under tiden som jag fixar med originalet.
Peter Fredriksson/TT
Triumph TR3A 1961
Triumph TR3A 1961
+ Tillverkades perioden 1957–1961 i England.
+ Fordonet är bakhjulsdrivet och har en effekt på 100 hästkrafter.
+ Den har fyra växlar med golvspak.
+ Skivbromsar fram och trumbromsar bak.
+ Den väger 1 030 kilo och är 385 cm lång och 141 centimeter bred.