Det finns inte mycket politik i regeringsöverenskommelsen mellan regeringspartierna och Sverigedemokraterna värd att berömma, men det nästan mest komiska inslaget är i alla fall det som slår fast att de fyra partierna ”bidrar till ett gott samarbetsklimat genom att uppträda med värdighet och tala respektfullt om varandras centrala företrädare”.
Vad det betyder mer konkret? Kanske nåt i stil med ”Svara inte när medierna ringer för att få reaktioner på ännu en sverigedemokrat som avslöjas ha gjort rasistiska utspel eller ha kopplingar till nazism”.
Eller kanske att regeringsföreträdarna låtsas som att SD faktiskt förändrats under de senaste åren.
För SD är det viktigaste av allt med avtalet nämligen att fortsätta normaliseras till en nivå där statsrådsposter inte längre uppfattas som speciellt radikalt.
Men då får inte deras samarbetspartners fortsätta rynka pannan och grimasera varje gång SD kommer på tal. Bjuder SD på rösterna som krävs för att en högerregering ska kunna ta makten är det väl inte för mycket begärt att hålla masken.
Ändå ställde Johan Pehrson framför vad han trodde var lojala partister och kände ett behov av att försäkra besvikna partimedlemmar om att L inte svikit sina ideal genom att vitt och brett tala om SD som en fortsatt ”brun sörja” och om hur Liberalerna ändå räddat en del liberala värden i regeringsöverenskommelsen.
”Jag är inte naiv, jag vet precis att SD har samma organisationsnummer i dag som de hade när de bildades och även deras eget taffliga lilla försök till vitbok visar ju att det är en brun sörja”, var en av de mer spetsiga kommentarerna.
Det var kommentarer som förstås ingen utanför partiet skulle höra.
Men på plats var även Expressenjournalisten Anna Gullberg och sen gick det som det gick …
En uppenbart förbannad Björn Söder twittrade direkt till L-ledaren på söndagen och krävde att Pehrson ”korrigerar sina uttalanden”.
Från Liberalerna var det fortsatt knäpptyst, men SD uppgav för TT att ”Liberalerna har lämnat en förklaring och bett om ursäkt på flera olika nivåer i partiet”.
Och nu undrar man förstås vilken ”förklaring” Pehrson och Liberalerna gav… ”Ursäkta, men det var faktiskt inte meningen att ni skulle höra det där”?
”Johan var tvungen att dra till med nåt inför partifolket så att de inte skulle slå bakut”?
Förmodligen sänkte sig Pehrson ännu lägre och låtsades missförstådd. Han kunde nämligen inte låta bli att på Twitter bemöta en av SD:s väljare som kände sig kränkt av talet om ”brun sörja”. Inför SD:aren vred sig liberalen likt en akrobat för att förklara att han så klart menade dåtid med det snacket. ”Ja. Av de som bildade SD så var många nazister el extremister. Punkt. SD har ändrat sig.”
Så låter en man utan ryggrad.
Susanne Sjöstedt