Anders Pedersen gick, till slut, med på att följa med på en brasiliansk jiu-jitsu-träning. Tre år senare har han fyra segrar i en av Europas största tävlingar.
– Det är som du säger... Det är en resa, lite fascinerande hur det blev, säger han.
För 10–15 år sedan var Anders Pedersen inom lokalfotbollen känd som en centertank i Woody’s FC.
– Jag började som back, men med åren hamnade jag längst fram i stället. Stilarna påminner ju mycket om varandra. Det är många närkamper och fysiskt spel, inte så konditionskrävande positioner, säger Pedersen.
Han gjorde uppemot tio säsonger i Woody’s, från grundandet 2000 och framåt, innan han lade skorna på hyllan och i stället lade full fokus på sin styrketräning.
– Kampen, tävlingen, viljan att vinna, att inte vika ner sig... Jag tror det var de bitarna som jag tyckte var roligast inom fotbollen och det är ju precis det vi gör här på mattan. Man ska inte förlora någon närkamp.
Det låter nästan som att du har hittat hem?
– Jag tror det. Det var säkert en och en annan som inte blev superförvånad över att jag hamnade i någon form av ”grappling”, som vi kallar det.
Vägen dit, till Karlskoga Budoklubbs brasilianska jiu-jitsu-sektion, var dock slumpartad.
– Det var en ”Nisse” Larsson, som tränar här... Vi tränade på samma gym och han tjatade och tjatade. Jag stod emot. Jag hade min styrketräning som jag la all energi på.
– Sen ramlade det in en ny kollega på jobbet. Vi morsade på varandra och kom fram till att båda gillade att titta på kampsport. Sen kom vi fram till att han tränade BJJ (brasiliansk jiu-jitsu). Då var det både han och Nisse som tjatade. Till slut sa jag att ”jag följer väl med en gång då”.
”Jag blev taggad”
Pedersen kommer väl ihåg när han gjorde sin allra första träning.
– 1 september 2019, en fredag. Det var en tuff fredag. Jag fick känna hur det var att inte kunna någonting. Jag blev taggad och sporrad.
Han ville lära sig mer och han lärde sig mer snabbt.
Nordic BJJ Open är Sveriges största och en av Europas största tävlingar i brasiliansk jiu-jitsu och arrangeras en gång på våren och en gång på hösten.
Pedersen tog sina två första segrar i stortävlingen hösten 2021, då han som ”vitbältare” vann både sin viktklass och den fria viktklassen.
Han tog guld även i sitt andra Nordic BJJ Open, upplagan som avgjordes i våras. Den segern kom i hans allra första tävling med blått bälte.
I slutet av oktober ställde han, efter en besvärlig uppladdning, upp i tävlingen för tredje gången.
– Jag skadade ryggen på en träning tre veckor innan. Det blev värre och fler skador i ryggen. Jag tänkte inte tävla och i och med det gjorde jag inte dieten för att komma ner i min viktklass.
Mötte tyngre motståndare
Pedersen tävlar vanligtvis i viktklassen minus 94 kilo (94 kilo med dräkt).
– Jag lät kroppen läka och åt ordentligt, bra mat varje dag. Jag tänkte att ”kan jag tävla, då gör jag det i 100-kilosklassen i stället”. Det kändes vettigare.
Ryggen hann bli bra i tid, men när han väl kom till Stockholm för tävling fanns inga motståndare i 100-kilosklassen.
– Då blev jag uppflyttad till 100 plus. Jag vägde in på 93 så jag hade kunnat tävla i min vanliga viktklass, men var anmäld till 100-kilosklassen och då fick jag stå mitt kast. Det var en utmaning att ställas mot någon som jag visste var väldigt mycket större och starkare. Hur man skulle hantera det... Det var en resa.
Pedersen berättar att han var ”tråkigt taktiskt” och detta räckte. Han besegrade sin motståndare, Mikael Holmberg från Samurang Fightcenter IF från Karlstad, trots en betydande viktskillnad och tog därmed sitt totalt fjärde guld i Nordic BJJ Open.
Det fanns bara en motståndare i den klassen den här gången (blått bälte, 41 år plus, 100 kilo plus).
Den tidigare fotbollsspelaren har allt som allt gått 36 matcher sedan den där första träningen för drygt tre år sedan. Officiellt har 31 slutat med vinst, men själv ser han det som 30.
– En gång så kom inte motståndaren.
Vad har du för framtidsmål?
– Jag sa väl på skoj för inte så längesen.. Svart bälte innan jag är 50 var ju planen någonstans. Jag började när jag var 39 och det ska väl ta drygt tio år.
Det finns två bälten mellan Pedersens blåa och det svarta – lila och brunt.
– Jag vet inte om jag tycker om att tävla. Jag har inte kommit på det än. Uppenbarligen tävlar jag, men det är nya hjärnspöken inför varje tävling. Hjärnspöken som jag vill överkomma.
”Vi står oss bra”
Karlskoga Budoklubb hade ytterligare två tävlande i förra månadens Nordic BJJ Open.
Christian Hoffstedt förlorade sin match i klassen blått bälte minus 76 kilo.
Per Eriksson, som startade den brasilianska jiu-jitsu-sektionen i budoklubben 2014, tog brons i sin klass efter en förlust följt av en vinst. Eriksson ställde upp i svart bälte, plus 46 år, minus 88,3 kilo.
Eriksson är nöjd med sin insats och är ännu mer nöjd över att den brasiliansk jiu-jitsu-sektionen börjar återhämta sig efter nedstängningarna som pandemin innebar.
– Jag tror vi var uppe i 35 innan covid. Vi tappade många. Nu tror jag vi har runt 20 aktiva allt som allt, från barn till vuxna, säger Eriksson.
– Vi är en liten klubb, men vi står oss bra mot storklubbarna på tävling. Det är kul, men för mig handlar det inte bara om tävlingsframgångar utan det är mer klubben som sådan. Det är goa människor. Det vi gör är inte bara tävling. Det kan vara bra träning, självförsvar, hälsa, välbefinnande och ett gott socialt sammanhang också.
Vad är brasiliansk jiu-jitsu?
* ”I BJJ förekommer inga slag och sparkar och man försöker med hjälp av kast och nedtagningar ta kampen till mattan där målsättningen är att kontrollera motståndare för att koppla någon form av arm-, ben- eller halslås som tvingar motståndaren att ge upp. Om matchen går full tid innan någon hinner koppla ett lås vinner den som under matchens gång har tagit flest poäng. Normal matchtid är fem minuter.” (shindo.se)