Hoppa till huvudinnehållet

Han är Storfors egna tomtefar: ”Viktigt att våga bjuda på sig själv”

Publicerad:
Peter Sundh kommer att fira en lugn jul i år, tillsammans med familjen. Förr om åren brukade han besöka runt 15-16 familjer på julaftonskvällen i egenskap av tomten. Foto: Kajsa Juslin

Skådespelaren och ”tomten” Peter Sundh har lämnat Alfred Nobel bakom sig och flyttat till Storfors. Nu är han aktuell med en film om tomten, som överväger att slå rot i Värmland...

Peter Sundh jobbar kvar på biblioteket i Karlskoga och tycker att pendlingen är alldeles lagom. Han föddes i Kristinehamn och är delvis uppväxt i Björneborg, men flyttade runt mycket, främst till mindre orter.

Hur trivs du i Storfors?

– Väldigt bra! Det är litet, nära till naturen och de platser man vill åka till – Filipstad, Kristinehamn och Karlskoga.

Eftersom Peter Sundh i många år jobbat som tomte verkar Storfors passa som handen i handsken. Storfors är nämligen, enligt en undersökning av det nordiska forskningsinstitutet Nordregio, en optimal plats för att tomten ska hinna besöka alla barn i Norden på bästa sätt i jul.

Peter Sundh är just nu aktuell med en film tillsammans med Storfors kommun, som visar när tomten kommer på besök till Storfors för att ta reda på om han faktiskt ska flytta till den värmländska orten.

Hur var det att spela in filmen?

– Det var speciellt, men det är för en god sak. Vi körde helt utan manus, men vi visste vart vi ville med filmen.

Tanken och förhoppningen är att filmen om tomten ska få uppföljningar. Tomten ska till exempel titta på bostäder och fundera kring var nissarna ska jobba, avslöjar Peter Sundh.

Hur ska en bra tomte vara?

– Fullständigt öppen och kunna lyssna på och framför allt se barnen, säger Peter och fortsätter:

– Det är viktigt att våga bjuda på sig själv – vem som helst kan inte vara tomte.

Vissa år brukade Peter Sundh, som tomte, äta gröt hos några familjer kvällen innan julafton. Barnen tittade förtjust på genom fönstret.
Vissa år brukade Peter Sundh, som tomte, äta gröt hos några familjer kvällen innan julafton. Barnen tittade förtjust på genom fönstret. Foto: Kajsa Juslin

Och det är inte vem som helst som skulle kunna bära rollen som Alfred Nobel i femton år. Peter Sundh berättar att han utvecklade karaktären genom åren och att det var till en viss fördel att ingen av besökarna på Nobelmuseet i Karlskoga faktiskt har träffat Alfred Nobel.

– Jag anpassade Nobel utifrån publiken.

Han fortsätter:

– Om man lever med en roll länge börjar den leva sitt eget liv. Historien eller karaktären blir till slut inte som den var från början. Jag tog hjälp av Peter Krantz som är regissör för att ta reda på ”var är jag på väg”.

Vilka skillnader och likheter tycker du att det finns mellan Alfred Nobel och tomten?

– De är ensamvargar, båda två. Det är den stora likheten, tycker jag. Alfred Nobel var ganska inbunden, men inte när jag spelade honom, jag spelade ut.

– Tomten är verkligen utåt, konstaterar Peter Sundh.

Peter Sundh jobbar på biblioteket i Karlskoga och gillar att läsa biografier.
Peter Sundh jobbar på biblioteket i Karlskoga och gillar att läsa biografier. Foto: Ylva Westerlund

December är som bekant en intensiv tid för alla tomtar och Peter Sund har besökt många familjer under alla år som tomte.

– Ett tag hade jag 15-16 familjer på en kväll. Det slutade med att jag köpte en tomtedräkt till min vän Roland Johansson och ibland hade vi runt 30 familjer.

I år blir det en lugnare jul, men den 6 december besöker tomten Centrumfesten i Storfors.

– Tomten kommer och delar ut godis och sedan kommer han att gå i en parad med alla barnen från Folkets Hus till kommuntorget. De hundra första deltagarna får varsin tomteluva.

Barnen Muhaymin och Farah Diba vill ta en bild tillsammans med tomten efter lässtunden på biblioteket i Karlskoga.
Barnen Muhaymin och Farah Diba vill ta en bild tillsammans med tomten efter lässtunden på biblioteket i Karlskoga. Foto: Kajsa Juslin

Peter Sundh erkänner att han, liksom många andra, var ”livrädd” för tomten som barn.

– Jag spelade mycket teater redan då och var väldigt noga med ögonkontakt och då hade ju tomtarna masker...

– Det dröjde länge innan jag accepterade tomten. Det slutade med att mormor fick bränna tomtemasken, men så träffade jag och min morfar en tomte utan mask och efter det gick det bra.

Artikeltaggar

Alfred NobelBarnBjörneborgFamiljFilmFilmerJulKarlskogaPeter KrantzStorforsTomtar

Så här jobbar KT-Kuriren med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.