Det kan vara en tråkig förvaringsplats för bruksbilen. Eller ett rum där djärva planer föds och fantasin får flöda fritt. Ett garage kan vara det – och allting däremellan. Vi besöker en plats för drömmar.
En vardagsbil och lite bråte. Så ser det ut i många garage. Kort sagt är det ett oinspirerande ställe som knappt används. Men för vissa människor innebär utrymmet någonting helt annat. Det är en kreativ plats för drömmar, visioner och skapande. Ett levande rum där fordon vårdas, byggs från grunden eller antar nya skepnader.
– Från början hade jag tänkt skaffa en betydligt smidigare hoj. Men det blev en BMW K100 från 1988. Den är inte vacker utan ganska grotesk. Så mitt bygge fick bli muskulöst i stället för en smäcker kaféracer, berättar Reza Ahadi som bor Partille, strax utanför Göteborg.
Motorcykeln som han talar om är lång, låg och robust. Den klunsiga motorn och den biffiga bensintanken ger en lika brutal som egensinnig look. Så har också mycket ändrats och gjorts om på bygget, som faktiskt är Rezas allra första. Bland annat har han kapat ramen baktill, klippt av och svetsat tanken samt gjort plastdetaljer med kolfiberlook. Frontpartiet med gaffel, hjul och bromsar kommer från en BMW S 1000RR medan led-strålkastaren omgärdas av något så udda som en halv skateboardbräda. Sammanlagt har fordonet lättats med 50 kilo.
Motorcykeln står parkerad i ett ombonat garage på 50 kvadratmeter. Här finns de obligatoriska verktygen och maskinerna, samt arbetsbänkar, skåp och hyllor. Men även en stilfull fåtölj och ett runt litet fikabord. I rummet har Reza Ahadi spenderat mycket tid.
– Jag köpte hojen precis före pandemin. Den blev en räddning. Många vänner gick bort i covid-19. Även min syster. Att bygga om motorcykeln blev ett slags terapi. Ibland blev det långa pass och sammanlagt tog arbetet 18 månader.
Andra eldsjälar går ännu längre. De tillbringar all sin lediga tid i garaget, i synnerhet under vinterhalvåret. Då förvandlas lokalen till en mötesplats för social samvaro, en sorts fritidsgård där folk kommer och går.
Att skruva med fordon går dock inte alltid som på räls. Emellanåt kör man fast.
– Det hände att jag bara ville slänga ut hojen. Jag är inte duktig på el utan gillar mer att kapa och fixa. Eftersom jag är färgblind fick Lina hjälpa mig med eldragningen. Jag kan ju inte se vilka färger som kablarna har, konstaterar Reza bredvid sambon Karolina ”Lina” Partheen.
Paret tycker även om cyklar, alltså sådana utan motor. Bland annat har de trampat sig från Göteborg till Paris och cyklat genom hela Sverige, från Nikkaluokta i norr till Smygehuk i söder. Så innehåller också garaget hela nio olika trampcyklar.
Och om de eller motorcykeln inte skulle skänka nog med nöje finns här även trädgårdsredskap, en uppsättning hantlar och en ställning för skivstång.
En sak är säker. I detta levande rum är bruksbilen inte välkommen.
Robert Lagerström / TT
Håll tjuven borta!
+ Det är klokt att ha koll på stöldskyddet. Ett vanligt hobbygarage kan innehålla stora värden. Så hur står det till med dörrar, portar och fönster?
+ Dörren bör helst vara av säkerhetstyp, men minst försedd med brytskydd. Den ska ha ett bra lås och gärna bakkantssäkring. Portar av takskjutstyp är smidiga men ganska enkla att forcera. Vikportar är bättre medan en slagport av stål kan vara väldigt stabil. Fönstren bör vara försedda med galler.
+ Som komplement finns det en rad tekniska prylar för att mota bort tjuven. Från övervakningskamera och rörelsedetektor till spårsändare för fordonet och dna-märkning av diverse ägodelar.
Källa: Bilsport