Tomten, jag vill ha en riktig jul
En så'n som man har när man är liten”
Jag vill ha en riktig, ”svensk” jul. Precis som när jag var liten.
Jag vill att alla jular ska vara som 1982. Då var jag åtta och det var snö och alla familjemedlemmar som nu inte finns mer satt samlade kring julbordet i mormor och morfars hus i Rosensjö.
Där satt vi på samma platser, åt samma mat, såg samma tv-program. Där klädde tomten om i pannrummet och backen med julmust stod i förrådet under trappan. Där delades julklapparna ut och öppnades i samma ordning.
Det är med sån längtan jag tänker på den tiden att jag nån gång emellanåt inte kan motstå att leta upp huset på Google maps och zooma in så mycket det bara går.
Jag vet också på vem jag kan skylla att julen i år inte blir som julen 1982. Inte invandrarna, inte mångkulturen eller vegetarianerna. Inte genuspedagoger eller politisk korrekthet.
Tiden är boven. Den har sprungit iväg ifrån mig och stulit med sig så många av mina käraste traditioner. Och längtan tillbaka till ”hur det alltid har varit” är stark.
Jag tror jag delar den med många, vissa som inte riktigt känner att de kan erkänna den där längtan av rädsla för att klumpas ihop med SD:ares korkade nationalism eller känner sig hånade av alla dessa krönikor så här års om hur ”svenskt” julfirande inte är så svenskt kristet EGENTLIGEN eftersom traditioner som granen kommer från Schweiz och tomten från Turkiet och Kalle Anka ju är amerikansk.
Som om det inte är den perfekta blandningen som ligger bakom alla ”genuina” svenska traditioner. Tomten och granen är en viktig del av julfirandet i många delar av världen, men få svenskar skulle ändå tänka sig att byta jultraditioner och julmat ens med norrmännen.
Jag fattar att Jimmie och gänget försöker utnyttja dessa känslor bland många svenskar – och jag fattar att det funkar. Kan det inte bara få vara som det är? Kan vi inte bara bestämma att vissa traditioner är färdigutvecklade? Inte behöver några nya och fräscha inslag?
Men att jag sympatiserar med dem som ser med sorg på allt som förändras betyder inte att jag har överseende med alla som passar på att ta ut sin besvikelse genom att skylla förändrade traditioner på personer och grupper som inte har någon skuld i det.
Som reagerar med hat och hån när julfirandet genom åren fått andra inslag än de invanda. När lucian inte riktigt ser ut som vanligt, när de välkända sångerna får ovana arrangemang eller SVT väljer en julvärd som inte passar alla i smaken.
Skärp er.
Istället bildar jag solidarisk klubb med alla andra som precis som jag hötter vår hand mot tiden och skriker ”stopp”. Vi som vägrar smaka av nya inslag på julbordet och muttrar åt att inte ens pralinerna i Aladdinasken smakar som de ska.
Tomten, jag vill ha en riktig jul. En sån som jag hade när jag var liten.
Susanne Sjöstedt