Robin Lövdal gjorde comeback i september förra året. Ett år senare var han Sveriges bästa 14-åring efter att ha höjt sitt ”pers” med 30 centimeter under den tiden.
– Jag kan inte fatta det, säger Robin, som får priset årets sensation av sportredaktionen.
Robin Lövdal började med friidrott när han var åtta, i samband med Karlskoga Friidrotts sommarskola.
Han höll på i drygt fyra år innan han tog uppehåll.
– I Karlskoga tränar man ju alla grenar i början, det som står på schemat. Jag hade gjort det i några år. Det var mest att jag inte tyckte det var så jättekul att göra allting.
– Jag tyckte höjdhopp var roligast redan då, men vi hoppade kanske två gånger i månaden. Jag tyckte inte det var jätteroligt längre. Jag kände att jag ville ta en paus och göra något annat.
Uppehållet varade i ett drygt år.
– Eftersom jag hade varit borta ganska länge så liksom... En dag tänkte jag ”just det, friidrott... Det höll jag ju på med...”. Det var efter vi hade haft friidrott i skolan, på Nobelstadion. Jag kom på att jag ändå var hyfsat bra på friidrott och tänkte att jag kanske skulle börja igen. Det tyckte mina klasskompisar också.
– Jag började träna igen och började längta efter friidrotten. Jag märkte att jag var ganska bra på höjdhopp när jag började igen.
Robin hoppade 1,55 när han gjorde comeback i september 2021.
Sista helgen i juli var det dags för Westinghouse Gurkspel i Västerås, en tävling som även gällde som DM för södra Svealand (Värmland, Närke, Västmanland och Södermanland).
Två av 30 deltagare var kvar efter 1,80: Robin Lövdal och Elvin Rahm – Gefle IF-hopparen som låg etta på Sverigelistan för pojkar 14 inför tävlingen.
– Jag tyckte det var lite läskigt att möta honom, när det bara blev vi två kvar. Jag var väldigt spänd och trodde att jag skulle förlora, men när han inte klarade hoppet blev jag... ”Jag kanske kan klara det här”.
Robin klarade det. Han tog sig över 1,85 och var plötsligt distriktsmästare och bäst i Sverige.
Han klarade inte nästa nöjd, men var av förklarliga skäl nöjd ändå.
– På 1,87, eller om det var 1,88 som var nästa höjd... Då skakade hela kroppen. Jag hade gjort över tio hopp och var trött.
– Jag kunde inte förstå vad som hade hänt. Det var en helt fantastisk känsla, en av de bästa jag någonsin har haft.
Ryggbesvären
Robin resonerar kring hur hans sensationella utveckling under 2022 egentligen var möjlig:
– Jag har vuxit typ tio centimeter per år senaste åren och haft mycket problem med hälarna och ryggen. På Gurkspelen hade jag till och med ont i ryggen dagen innan – sen började det bli bättre. Det har begränsat min träning. Jag har inte kunnat träna lika mycket som jag har velat, men i somras blev det bättre.
– Jag hade ingen teknik kvar när jag började igen förra året, bara spänst. Jag har tränat mer och mer, och börjat träna med Stefan, och min teknik har blivit bättre och bättre.
Han träffade för första gången nämnde Stefan Holm i början av juni. Detta i samband legendarens egen tävling, Stefan Holm-spelen i Kil.
– Jag gick fram och frågade hur han tränade. Han sa att jag jättegärna fick bli med och sen dess har jag varit med hans grupp en gång i veckan. Det var ett väldigt bra val, att gå fram. Det har förändrat mitt liv.
Framtidsmålen
Robin hoppade 1,76 i Stefan Holm-spelen och tyckte då att det var otroligt. 1,85 kom drygt två månader senare och stod sig som Sverigebästa utomhussäsongen ut.
Hur glad är du över att du började med friidrott igen?
– På en skala mellan 1 och 10 är det 15.
Efter ett mycket minnesvärt 2022 laddar Robin nu som bäst för 2023.
Han kör en hel del TRX för att stärka upp magmusklerna, vilket har haft en positiv inverkan på ryggen, och pendlar till främst Karlstad och ibland även Örebro för att kunna träna höjdhopp "på riktigt” nu under vintern.
14–15 januari är det dags för första inomhustävlingen – Örebro Indoor Games.
– Just nu känns det som jag vill satsa. Jag har 1,5 år kvar och funderar på att välja friidrottsgymnasiet i Karlstad.
– Nästa år tror jag att jag hoppar över 1,90 i alla fall. Förhoppningsvis blir det medalj i USM och i Världsungdomsspelen.
Fotnot: Robin Lövdal hoppade två centimeter högre än vad Stefan Holm gjorde som 14-åring. Han hade dock 24 centimeter upp till sonen Melwin Lycke Holm, som hoppade 2,09 och tog brons i senior-SM redan som 14-åring.
Robin Lövdal
Ålder: 14.
Familj: Mamma Catrin, pappa Mattias, lillasyster Ronja och storebror Anthony.
Favoritämne: Kemi eller historia.
Inte mitt favoritämne: ”Slöjd, speciellt syslöjd. Jag tycker bara det är så otroligt tråkigt”.
Intressen förutom friidrott: Fridykning och kompisar.
Favoritmat: ”Svensk tacos på en fredag kväll. Det måste vara tomat i, tomat och ost. Annars är det ingen tacos”.
Idrottsgener: ”Mamma hoppade höjdhopp. Hon var topp fem i Sverige när hon var 15. Jag tror hon hoppade 1,64”.
Fler årets...
... sensation 2: Elyas Bouzaiene, som kom från division 1 och direkt var en av Degerfors absolut bästa spelare.
... MVP: Det mesta har redan sagts och skrivits om Gustaf Lagerbielke. Jag nöjer mig med att citera en tweet från tidigare Degerforstränaren Jonas Lindskog: "Att inte Lagerbielke är med i januariturnén är den sämsta laguttagningen sen vi lirade Samuelsson som mittback borta mot Bajen (0–5, 2014)".
... idrottare: William Tran som 17 år gammal redan är bäst i Norden i sin sport (kata). Det börjar lukta framtida världsstjärna här.
... tyngsta skada: Hanna Sahlén slet av korsbandet två veckor efter det att RIK accepterat en gratisplats i elitettan. Man led verkligen med Sahlén, den oersättliga mittbacken som hade kämpat mot elitettan i många år och väl där fick säsongen förstörd.
... bakläxa 1: RIK-ledningen hade pratat om elitettan i många år, men väl där visade sig organisationen vara långt från tillräcklig. Jag ser inte gratisplatsen som en förmildrande omständighet här, då min bild är att det var rörigt i RIK-ledningen innan dess. RIK använde tre A-lagstränare under 2022 och alla hade lämnat innan säsongen var slut, vilket får ses som ett uppenbart misslyckande. Nytillträdde Dennis Franssons treårskontrakt kan ge välbehövlig kontinuitet på tränarsidan. För mig är det uppenbart att RIK även måste utveckla sin sportsliga organisation för att vara en toppklubb i division 1.
... bakläxa 2: Sparkningen av Marcus Birro (anställningen kändes konstig redan på förhand) och uppståndelsen efter Nikola Djurdjics nattklubbsbesök (nej, det var inte medias fel) följdes upp av lönetvisten med Victor Lundmark. Mycket kan sägas om tvisten, men i grund och botten skulle Degerfors IF ha haft rutiner för semesterregistrering på plats. Det har man nu, har klubbchef Weman betonat, och Degerfors IF-ledningen bör likt RIK:s dito ge sina spelare mer lugn och ro 2023.
... intervju: "Jag undrar bara vart Djurgården var från 17.30 till 19.40 i dag. Destination: okänd". Tidigare Hammarbystjärnan Nikola Djurdjic bjöd på tio minuters show efter Degerfors otroliga 3–0 mot Djurgården.
... insatser: Degerfors nämnda 3–0 mot Djurgården och BIK:s 2–1 mot Björklöven med 15 (!!!!!!!!!!!!!!!) spelare borta. Det är två segrar som det kommer pratas länge om.
... comeback: Mikael Persson som fick ett nytt VM-kontrakt fem år senare, slutade borra brunnar och blev tvåa i sin VM-klass direkt och åtta totalt.
... du spelar i fel serie: Johan Schreiber, Karlskoga IK. Det har varit imponerande och lite surrealistiskt att se en så talangfull spelare i division 2. Är det för sent eller räcker det med en hel axel, en tränare som tror stenhårt på honom och en allsvensk "tryout"?