Efter det som hände i Furuviks Djurpark då tre schimpanser vid en rymning sköts till döds har det uppstått en diskussion om djurparkernas vara eller icke vara. De har ansetts ha sitt berättigande då man bedriver avel med hotade arter som annars skulle dö ut. Djurparkerna har också samarbete sinsemellan och byter individer för att utesluta inavel.
Så långt är allt gott och väl även om jag ibland känner mig kluven till att vilda djur hålls i förvar. Lyckas man arrangera miljöer så stora och så lika deras hemmiljöer kan man väl acceptera för att bevara arterna. Jag har flera gånger besökt våra djurparker med olika känslor. Nordens Ark bedriver verksamheten både med djur i inhägnader och utanför området. Inhägnaderna är, vad jag kan förstå, tillräckligt anpassade för de olika arterna. Många av dem finns inne bland buskar och träd där de är svåra att upptäcka för att de inte ska bli störda. Utanför området finns de djur som föds upp för att sättas ut i sin naturliga miljö och där personalen inte går in. Maten levereras så naturligt som möjligt för att de djuren inte ska präglas av människan.
Men jag har också sett en djurpark i Danmark där ytorna var små och där vi stannade till vid en, för så stort djur som en gorilla, liten bur. Våra blickar möttes och ännu efter 40 år kan jag inte glömma den blick som mötte mig. Jag tolkade den som stor sorg och kom och hjälp mig.
Innan den tragiska olyckan i Kolmården hade jag köpt ett presentkort till min man för guidning i varghägnet. Det var en ordentlig genomgång innan för gruppen som skulle guidas vad gällde beteende, klädsel och en del annat. Han upplevde vargflocken som lugn och djuren kom och hälsade. Då de gick omkring i hägnet kom en varg fram till min man, tog tag i ett finger och ledde honom runt efter guiden. Det var tillit. Dagen efter sa han att han fortfarande inte hade smält vad han varit med om. Blivit ledd av en varg.
Det kan hända allvarliga olyckor i djurparker. Personalen har att göra med levande djur i fångenskap. Det krävs människor som har kunskap och erfarenhet av vilda djur och att ha en genuin känsla som bottnar i personligheten tror jag är viktigt.
Djurparkerna har nog sitt berättigande. Barn och vuxna som aldrig får se vilda djur i sin naturliga miljö har här möjlighet att studera dem. Men det allra bästa vore om klimatkonferens COP15 som avslutades för någon vecka sedan kan genomföra de beslut om att arbeta på att bevara 30% av arternas mångfald som tagits och göra uppföljning så besluten verkligen verkställs. För, som jag flera gånger skrivit, det är bråttom.
Solveig Olsson, Klimatnätverket