Jag erkänner det, motvilligt.
Kan också erkänna för er att jag då beter mig som ett litet barn, fräser, gråter och är allmänt missnöjd med livet.
Om min man skulle påpeka det så skulle jag ju såklart aldrig erkänna det utan stå fast vid att jag minsann beter mig helt rimligt med tanke på den stora påfrestningen jag känner på tom mage.
När hungern sätter in så kan jag plöja allt som är i min väg för att stilla den. Helst snabba kolhydrater och mycket socker brukar stabilisera mig väldigt fort.
Tänk då en hungrig Gabriella som ska ta sig till mataffären för att inhandla kvällens middag.
I och med att jag numera är 35 år så har jag lärt mig att aldrig åka till mataffären på tom, kurrande mage, men även solen har sina fläckar som det heter. Jag har ju också lärt mig att det är mindre bra att åka och handla utan lista, det blir lätt att det ballar ur då tycker min man.
Jag tog istället två djupa andetag häromdagen när jag satt mig i bilen för att införskaffa middagens förnödenheter.
Efter att ha svurit åt några medtrafikanter (ett agerande från mig som är ett resultat av tom mage) som uppenbarligen inte hade blinkers på bilen eller kunde läsa hastighetsbegränsningarna med tanke på hur nära de körde mig så hittade jag en perfekt placerad parkering nära ingången till mataffären.
Eftersom jag inte skulle handla så mycket utan bara det mest nödvändiga så valde jag bort vagn och förlitade mig på min stabila tygpåse över axeln.
Med stora kliv påbörjade jag min vandring inne på affären. Värt att tillägga är att jag älskar bröd. Bröd i alla dess former så färsk baguette åkte ner i påsen tillsammans med rostbröd, vidare till osten. Jag älskar alla slags ostar.
Brie är gott, jävulusiskt gott, med marmelad och kex. Så tjoff ner med en brie.
Av en slump vänder jag mig om och där i kyldisken står ju tryffelsalamin och tittar på mig.
Jag ÄLSKAR tryffelsalami. Svindyr jag vet, men jag är så värd den, det är jag verkligen.
Burrata med tomat, olja och balsamico tillsammans med den färska baguetten. Sa jag att jag älskar ost? Tar bara en liten burrata. Som ett litet snacks.
Knaperstekt bacon är ju gott med sältan, ett tre-pack rakt ner i magen! Kanske kan det strösslas över osten?
Åh! Smördegsknyten med nutella och sen in i ugnen för att grädda. Det är som balsam för själen.
Vidare till mejerierna, gräddfil ner i påsen, det måste jag ha till tillhörande dipp och chips.
Blåbärssoppa till rostat bröd, det gifter sig fantastiskt i gomspalten.
Mjölk är bra att ha till kaffet, keso kan vara gott med äpplen till. Mitt val av enbart tygpåse över axeln var dåligt insåg jag när jag tillslut fick börja stapla varorna i famnen då påsen inte längre räckte.
Men skam den som ger sig, förbi chipshyllan, salta chips taget, gott att dricka till-fanta. Tackar tackar, flaskan under armen.
Är jag nöjd?
En vända förbi frukten, banan är ett måste! Äpple till keson också.
Sen till kassan, strax under tusenlappen, lagomt absolut i min värld.
Glad i hågen åkte jag från affären och hem, min man tog emot påsen och jag kramade om resten av varorna med famnen.
”Vad blir det för middag Gabriella?”
”Jo, det blir brie, burrata, baguette och smördegsknyten med nutella”.
Efter detta har jag inte längre fått åka och handla med tom mage.