En fråga som sällan tas upp är att kärnkraftens utsläpp kommer att öka markant i takt med att malm med allt lägre uranhalt måste användas, skriver Wolfgang Ranke.
Högerblocket vill att ny kärnkraft ska sänka elpriserna och rädda klimatet. Men kärnkraft är farlig och dyr. Den tar för lång tid att bygga och är därför inte till hjälp i den brådskande klimatkrisen. Den är också onödig eftersom det finns förnybara alternativ. Dessutom är kärnkraft inte alls klimatvänlig i dag och värre ska det bli i framtiden.
Förespråkarna framhåller att kärnkraft inte leder till koldioxidutsläpp. Det stämmer att utsläppen under drift är låga. Men betraktar man hela livscykeln från uranbrytning, bränsleframställning, transporter, kraftverksbygge och drift till rivning och avfallets slutförvar ser det annorlunda ut.
Att bestämma koldioxidutsläpp över hela livscykeln är komplicerat. Publicerade och granskade värden för kärnkraft varierar mest mellan 50 och 120 gram koldioxid per kWh. Det kan jämföras med cirka 50 för solel och 15 för vindkraft. Kärnkraft är därmed sämst bland de bästa. I sitt "taxonomibeslut" från 2022 bestämde EU att stöd till ny kärnkraft bara få ges efter att en oberoende instans har fastställt att utsläppen inte blir högre än 100 gram koldioxid per kWh. Inte bara fritt fram alltså.
Så skriver du en debattartikel
En fråga som sällan tas upp är att kärnkraftens utsläpp kommer att öka markant i takt med att malm med allt lägre uranhalt måste användas. Frågan har undersökts i en rapport som det Österrikiska Ekologiinstitutet och den Österrikiska Energiagenturen publicerade 2011 men framför allt av den nederländske professorn J W Storm van Leeuwen. Uranbrytning och bränsleframställning kommer ganska snart att dominera både pris och koldioxidutsläpp.
De mest uranrika fyndigheterna är uttömda sedan länge. Redan nu används malm med en uranhalt på bara 500 gram per ton. Vid en koncentration under 200 gram uran per ton malm (0,02 procent) blir energin man måste sätta in för bränsleframställning lika med elenergin man får ut. Netto vinner man då ingen energi. Eftersom den insatta energin huvudsakligen är fossil kallas detta även för koldioxidfällan (CO2 trap). I det läget kan man lika gärna använda den insatta fossila energin direkt utan omväg över den farliga kärnkraften.
Utgående från kända uranfyndigheter och en fortsatt användning som i dag skulle fällan slå till före 2080, vilket är inom livstiden för nya reaktorer. Skulle kärnkraftsutbyggnaden och därmed behovet av uran öka globalt kommer det att hända tidigare.
Diskussionen om uranbrytning i Sverige har återstartats. Förutom att brytning är en ytterst smutsig process med stor risk för person- och miljöskador, så innehåller de uranrikaste svenska malmerna inte mycket mer än 200 gram per ton: 300 gram per ton (Västergötland), 245 gram per ton (Storsjöområdet). Genomsnittskoncentrationen lär ligga betydligt lägre. Uranbrytning i Sverige skulle inte bara förstöra natur och miljö. Den skulle dessutom knappt tillföra energi med lägre koldioxidutsläpp än fossilgas.
En del förespråkare kommer säkert att invända att det snart kommer underbara nya reaktorer som kan utnyttja bränslet mycket bättre. Jag kan bara konstatera att dessa underverk har lovats sedan 1950-talet. Allt som finns på marknaden nu eller kanske snart är lite förbättrad gammal vara som inte ens kan använda plutonium från upparbetning av använt kärnbränsle.
Och kom ihåg: Bestämmer vi oss för kärnkraft har vi den inklusive slutförvar på halsen i 100 000 år varav cirka 99 940 år utan elproduktion!
Wolfgang Ranke
Medlem i Värmland mot kärnkraft