Tidigare olympiern Kjell Nilsson, 60, säger själv att han inte är någon skidåkare.
Ändå har han, tillsammans med ett kompisgäng, anmält sig till Italiens motsvarighet till Vasaloppet – Marcialonga.
– Min plan är bara att överleva, säger han.
Anmälan gjordes i februari förra året.
– Vi var några kompisar som träffades en kväll och bestämde att vi skulle göra något jobbigt under 2023. Då blev det Marcialonga. Vi har gjort liknande grejer tidigare. Bland annat har jag åkt öppet spår i Vasaloppet sex gånger och även deltagit i Kalmar Triathlon, berättar Nilsson.
Han fortsätter:
– Men jag är ingen skidåkare. Alla sex gånger som jag åkt Vasaloppet blev jag anmäld av andra. En gång, för längesedan, åkte jag på elva timmar och 35 minuter. Då hade jag inte tränat någon skidåkning alls inför. Jag lånade ett par skidor från en vän under lördagen och åkte på söndagen. Det var mörkt när jag startade och mörkt när jag kom i mål...
När tidningen hälsar på Nilsson visar han upp garaget som förutom ett gäng cyklar innehåller ett bord där han kan valla sina skidor.
– Det kanske ser proffsigt ut men dom här skidorna är sju år gamla. Jag hade inte tänkt tanken om vi inte anmält oss till detta lopp. Jag körde första skidpasset på väldigt många år 13 december. Efter jul har jag kört 25 mil. Målet är att klara 30 innan vi åker till Italien. Det är inte mycket men bättre än när jag åkte noll och ingenting inför Vasaloppet, säger han med ett skratt.
”Inte speciellt nervös”
Känslan inför tävlingen, som är 70 kilometer lång, är god.
– Jag har blivit så gammal och gjort massa motionsgrejer efter min karriär som elitcyklist. Många gånger har jag tagit rygg på någon och blivit väldigt trött. Nu är jag så lugn och inställd på att jag bara ska njuta, stanna vid alla kontroller och prata med folk. Därför är jag inte speciellt nervös. Nu handlar det inte om att få en så bra tid som möjligt. Det är inte så att folk kommer att kunna läsa resultatet och säga "Wow, vad fort Kjell körde".
Nilsson har inte någon vidare koll på när repen dras vid dom olika kontrollerna.
– Det ska jag kolla upp. Men så sakta tror jag inte att jag kommer att åka. Jag hoppas kunna hålla en timme per mil. Det borde gå lite fortare. Någonstans under sju timmar. Det gäller att inte köra på för hårt i början.
– Jag får hålla koll på min pulsklocka så att jag inte ligger på rött för tidigt. Det har hänt tidigare och då blir det jobbigt. Jag har aldrig brutit något lopp och pannben har jag så det ska gå bra.
Kompisgänget är fem personer till antalet.
– Tre av dessa är lite starkare. Dom säger att vi ska åka tillsammans men vi får se hur det blir.
”En tokig anmälan”
Många kanske tycker det är konstigt att åka till Italien och utsätta sig för sju mils längdskidåkning. Nilsson är inte en av dessa.
– När jag väl gör det är det kul. Klarar jag det blir jag nöjd. Jag har kört Giro d’Italia tre gånger, varit med i OS men det som jag är mest nöjd över är Kalmar Triathlon. Jag var inte snabb men jag fullföljde. Det var 3,8 kilometer simning, 18 mil på cykel och 42 kilometer löpning. Och jag var dum och gjorde det ett år till...
– Jag har många vänner som kört Marcialonga och som peppat mig. Det var en tokig anmälan men den har samtidigt sporrat till träning. Även om det inte ser ut så har jag tränat hela året fast inte specifik längdskidåkning. Jag ligger på tre dagar i veckan. Det är inte elit men det är i alla fall bra motionsträning.
Marcialonga ingår i Ski Classics, den internationella långloppscupen, och Nilsson laddade upp med att titta på Prato Piazza Mountain Challenge förra söndagen.
– Det var ett lopp som var tre mil i näst intill konstant uppförsbacke.
Dagen innan hade Nilsson själv kört ett träningspass på två mil i Ånnaboda.
– Hon åkte en mil längre, bara uppför och var ändå 20 minuter snabbare. Det är otroligt vad fort elitåkarna kör.
Totalt deltar upp emot 9 000 åkare.
– Det blir häftigt. Målet är att överleva, säger Nilsson med ett skratt.