Den frågan kan jag ställa mig när jag instämmer i Johan Rockströms kommentar i en tidningsintervju om boken ”En jord för alla”. Den har skrivits av en projektgrupp bestående av Johan Rockström och fem andra internationella framtidsforskare. De har med olika modeller försökt se vad som händer vid olika scenario och kommer med ett antal åtgärder uppdelat under rubrikerna För Sent och För Lite och Jättesprånget.
För Sent och För Lite är det vi håller på med i dag. Världens politiker är handlingsförlamade och okunniga. ”Duttar” lite här och lite där och hoppas att det ska lösa problemen. Med det kan man lösa en del men på sikt kommer inte mycket att hända. Forskarna kan se en bestående fattigdom under de kommande årtiondena i stora delar av världen och i den rika världen en ojämlikhet som leder till ökande klyftor. Ekonomin ställs inte om utan man kör på i gamla hjulspår och tror att de små beslut som tagits är tillräckligt. Den sociala spänning som vi börjar se leder inte till något bra resultat utan fördröjer den omställning som måste göras. Forskarna tror inte det kommer att leda till en uppenbar ekologisk klimatkollaps under nuvarande århundrade men ökar risken för en samhällskollaps fram mot 2050. Priset vi får betala är en fördjupad splittring inom och mellan samhällen och allt större skador på miljön.
I stället bör världens politiker se vad Jättesprånget kan ge. Alla vet att världen har en utbredd fattigdom. Det första man måste göra är att avskaffa all fattigdom och ta itu med utmaningarna. För det krävs att göra en omstart av nuvarande ekonomiska system. Uppgiften är omfattande och kräver kompetenta och aktiva regeringar för att öka befolkningarnas välbefinnande. Ska man lyckas krävs ett nytt framtidssäkert ekonomiskt ekosystem där man prioriterar välbefinnande och vilken kvalitet tillväxten ska ha.
I scenariot Jättesprånget finner man också kapitel om jämlikhet, kvinnligt deltagande, livsmedelssystemen, energifrågan med mera. Om detta återkommer jag i kommande krönikor.
Den här rapporten visar på oanade lösningar och omvälvande kursändringar och är alldeles för viktigt att inte ta åt sig. Det går att rädda planeten ur nödläget om samhällena ställer om nu. Men då får vi inte stoppa huvudet i sanden.
Solveig Olsson
Klimatnätverket